Författare: Oscar Sanner (Sida 3 av 15)

Sverige har ett system – Island har vulkaner

29 juni 2026 / Oscar Sanner

LEDARE

Oscar Sanner: Sverige har ett system – Island har vulkaner

Isländska klippor och berg. Foto: Oscar Sanner

Publicerad 29 juni 2026 kl. 06:23 isländsk tid kl. 08:23 svensk tid

Supersanners ledarsida är liberal.

Sverige är ett väldigt bra land, men vi är också väldigt självgoda.

Neutralitetspolitiken under Andra världskriget, euroomröstningen som slutade med ett nej och Systembolagets alkoholmonopol visar att Sverige måste bli bättre på att ta lärdom av andra länders prestationer.

När Sverige år 1995 gick med i EU uttryckte de europeiska handelspartnerna skepsis mot Sveriges alkoholmonopol och hur Sverige gick med i EU på villkoret att få dispens från det europeiska snusförbudet.

I en ledarartikel skriver DN:s före detta EU-korrespondent Annika Ström Melin om hur Sverige tenderar att gå sin egen väg i det europeiska samarbetet. “Det är dessvärre inget skämt att många inlägg på EU-konferenser fortfarande inleds med ett uppfordrande. ‘In Sweden we have a system’”, skriver hon.

Ännu ett land som går sin egen väg är Island. Island ligger ju på sitt eget hörn av europakartan. Efter finanskrisen 2008 slösade EU-länderna skattepengarna på att rädda bankerna från att kollapsa, när Island valde att stänga bankerna. Islands strategi visade sig vara lyckad. De undgick krislånen och nedskärningarna på det offentliga.

Island är ett litet land med bara 400 000 invånare, men det finns exempel där landet har förändrat mycket på den utrikespolitiska kartan. Den isländska vulkanen Lakis vulkanutbrott på 1700-talet var en av orsakerna till att missnöjet blev så stort i Frankrike att befolkningen gjorde revolution. Det isländska parlamentet Alltinget, som är världens äldsta existerande parlament, lärde de europeiska länderna hur demokratin fungerar.

Islands tidigare statsminister Sigurður Ingi Jóhansson insåg att även ett litet land kan göra avtryck. “Islands befolkning är tusentals gånger mindre än USA. Vad vi saknar i arbetskraft – tar vi igen i vulkaner. Vi funderar fortfarande på hur vi ska rikta dem”, sade han under en middag i Vita huset med Barack Obama.

Barack Obama och Michelle Obama välkomnar det isländska statsministerparet i maj 2016. Källa: Vita huset

Det var de norska vikingarna som på 800-talet efter Kristus slog sig ner i Reykjavik. Den norska vikingahövdingen Ingólfur Arnarson var trött på den norska kungens envälde. Reykjavik var en bra plats med fiske, bete och geotermiska källor. Namnet Reykjavik kommer från fornnordiskan, där det betyder “rökarnas vik”.

Island har varit duktiga på att bevara sin historia. I dag besöker turisterna gejsrarna och de heta källorna med samma fascination och spänning som dess förfäder. Det isländska språket innehåller än i dag många gamla ord från fornnordiskan. Isländskan har nästan inga engelska låneord.

Samtidigt är Island ett land som blickar framåt. När Vigdís Finnbogadottir blev Islands president i augusti 1980 blev hon världens första kvinnliga statschef. När Island skrev ner i lagboken att kvinnor och mäns löner måste vara jämställda år 2017 var det ett historiskt kliv för jämställdheten. När den isländska glaciären Okjökull smälte till följd av klimatförändringarna invigde den isländska författaren Andri Snær Magnason ett minnesmärke med ett brev till framtiden, om hur viktigt det är att vi agerar för klimatet. I Reykjavik har man målat en gata i HBTQ-rörelsens färger.

Vi svenskar åker runt i världen och stoltserar över IKEA, Carl Bildt, H&M, Spotify och Zlatan – trots att han av den brittiska tidningen The Telegraph utsetts till en av tidernas mest överskattade fotbollsspelare. Ifall man har en stark självbild riskerar man att bli bländad.

Sverige måste bli bättre på att lära av Island – och andra länders framgångar.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

Kategorier: Island, Sveriges internationella anseende

Magdalena Andersson borde inte gå till val med V och MP

22 juni 2026 / Oscar Sanner

LEDARE

Oscar Sanner: Magdalena Andersson borde inte gå till val med V och MP

Det finns alternativ.

Publicerad 22 juni 2026 kl. 10:47

Supersanners ledarsida är liberal.

Efter riksdagsvalet i höst kommer Sverige kanske ha en regering med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – Har vi förstått vad det skulle innebära?

Efter riksdagsvalet behöver Sverige en regering som tar hand om stora problem. Men ifall Socialdemokraterna vinner valet riskerar det bli mycket snack och lite verkstad.

Så här är läget inför riksdagsvalet 2026: Arbetslösheten ligger på 6,4%, unga har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden och vi lever i en orolig omvärld.

Det återstår frågetecken om hur Socialdemokraterna ska förhålla sig till regeringsfrågan. Men det verkar inte vara uteslutet att Socialdemokraterna bildar regering med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – utan Centerpartiet.

Om man tittar på opinionsmätningarna är det inte uteslutet att S, V och MP bildar egen riksdagsmajoritet efter valet. I så fall kommer troligtvis Vänsterpartiet att för första gången någonsin få ministerposter i regeringen. Men det innebär också, dessvärre, att vi för första gången på länge kommer få en regering utan samarbete med liberala partier. Det bådar inte gott för Sverige.

Gång efter gång skakas Vänsterpartiet av skandaler om partimedlemmar som spridit antisemitiska budskap, i synnerhet kring konflikten vid Israel och Palestina. Förra året blev Vänsterpartiets riksdagsledamot Lorena Delgado Varas polisanmäld av Judiska Centralrådet efter att hon delade en antisemitisk bild på sociala medier. Det slutade med att hon blev utesluten.

Vänsterpartiet har många svagheter. Men det är nog ändå oförmågan att ta hand om skandaler som tar hem det största priset. Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar har svårt att navigera för sina partikollegor och medier. Visserligen saknar Vänsterpartiets partiprogram antisemitiska åsikter. Men det har ändå väckts kritik inifrån Vänsterpartiet om att partiledningen har uteslutit för många – trots att det handlar om antisemitism.

Vänsterpartiet har alltid varit vänsterns fanatiker. Detsamma gäller utrikespolitiken. Vänsterpartiet fortsätter prata om NATO som en livsfarlig kärnvapenallians som riskerar dra in Sverige i oönskade konflikter. De går till val på att Sverige ska lämna NATO i framtiden.

Sverige är i ett allvarligt säkerhetsläge. Då krävs en enad regering som är samarbetsvilliga med både europeiska och nordamerikanska länder. Därför riskerar Vänsterpartiet, och kanske även MP, göra att Sveriges utrikespolitiska linje blir svag och oförutsägbar.

Socialdemokraterna pratar mycket om riktade insatser mot yngre människor. Nu för tiden har den yngre generationen nämligen problem att komma in på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Det är långa bostadsköer och ungdomsarbetslösheten har stigit i höjden.

Finland införde marknadshyror på 1990-talet, alltså att hyresrätternas hyror sätts fritt av marknaden. Det blev mycket lyckat. Sedan dess har Finland kortat bostadskön till en dag och hemlösheten har minskat med 90%, en förändring som skett i kombination med bostadsbidrag. Men marknadshyror envisas vänstern att klaga på. Socialdemokraterna går i stället till val på att återinföra det statliga investeringsstödet för nybyggnation – som har visat sig vara dyrt och ineffektivt.

Socialdemokraterna, MP och V pratar mycket om jämlikhet och minskade inkomstklyftor. Men när arbetslösheten stiger kan lösningen inte vara att höja skatter. Oppositionen är tyvärr ovilliga att sänka arbetsgivaravgifter för småföretag och privata jobbförmedlare som kan avlasta arbetsförmedlingen.

Socialdemokraterna har medvind i opinionen och Magdalena Andersson är sugen på att bli statsminister igen. Men innan hon tar plats i Rosenbad, måste hon skaffa sig bättre samarbetspartier.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

Socialdemokraterna har visioner – Var är pengarna?

18 juni 2026 / Oscar Sanner

LEDARE

Oscar Sanner: Socialdemokraterna har visioner – var är pengarna?

Hur realistisk är Lawen Redars (S) plan?

Publicerad 18 juni 2026 kl. 14:46

Den här artikeln har publicerats på Supersanners ledarsida.

Befolkningen ska blandas – men ingen människa ska behöva flytta. Det kommer krävas massiva investeringar, men av allt att döma rustar Socialdemokraterna för något helt annat.

Hur ska det här genomföras i praktiken?

Den nuvarande regeringens integrationspolitik är att införa högre krav för att bli svensk medborgare och att minska antalet invandrare som kommer till Sverige med asyl. Välintegrerade utländska människor som jobbar i sjukvården ska utvisas till sina hemländer – trots att de bidrar till samhället.

Nej, det här kan inte vara rätt väg att gå.

I skuggan av regeringens åtaganden har en arbetsgrupp under ledning av Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson Lawen Redar gjort en lista på 90 punkter som ska ingå i Socialdemokraternas plan för att bryta segregationen. Det uttalade målet är att befolkningen ska blandas.

Socialdemokraternas plan innebär att man ska riva slitna hyresrätter i utsatta områden och bygga nya bostäder i utsatta områden där välintegrerade människor med god socioekonomisk status ska kunna bo. Människorna i de utsatta områdena som flyttar ska bosätta sig i nya billiga hyresrätter i rika kommuner. Till det ska tilläggas att staten ska se till att nyanlända till Sverige inte ska bosätta sig i utsatta områden. Man ska alltså blanda bostadsformer med syftet att minska klyftorna mellan olika områden. Dessutom ska man besluta om språkkrav och att förskolan ska bli obligatorisk från tre års ålder.

Socialdemokraternas arbetsgrupp hade skrivit med radikala förslag. Där ingick till exempel att införa inkomstkrav för att flytta in i utsatta områden. De mest kontroversiella förslagen röstades inte igenom under partikongressen och resultatet blev en nedbantad integrationsplan – men målet att befolkningen ska blandas kvarstår.

Socialdemokraterna har svårt att navigera med sin nya plan – och den har blivit kontroversiell. I en minidokumentär som gjordes av SVT Nyheter i vintras lovade Lawen Redar att ingen ska behöva flytta, trots att befolkningen ska blandas. När Magdalena Andersson höll sitt Almedalstal förra året nämnde hon inte ens integrationsplanen. När Expressen frågade Magdalena Andersson ifall hon själv skulle kunna tänka sig att flytta till ett utsatt område – ville hon inte svara på den frågan.

Vad kommer resultatet av den här planen egentligen bli vid ett maktskifte? Några punkter på ett papper som inte genomförs? Under mandatperioden har Socialdemokraterna i sina budgetförslag, så kallade “skuggbudgetar”, bara medfört extra småpengar till barn- och ungdomspsykiatrin, skolan, socialtjänsten och fritidsföreningar. Precis som Mats Engström skriver i sin debattartikel i Dagens Arena är Socialdemokraternas budgetförslag otillräckliga.

Ordet är integration. Att få flytta till billiga hyresrätter i rika kommuner är alla invandrares dröm, men vilka välmående svenskar vill flytta till områden med sprängningar, skjutningar och narkotikahandel? Det avslöjar problemet med integrationsplanen.

Det finns forskning som visar att integration är något som byggs upp under flera decennier. Ifall Socialdemokraterna vinner valet och genomför planen, är det bara en tidsfråga innan de borgerliga partierna stoppar planen vid ett maktskifte. För att bryta segregationen krävs därför satsningar där politikerna kan komma överens över blockgränserna.

Det handlar inte om att vinna politiska poäng – utan om att visa handlingskraft och ett stabilt ledarskap.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

Här är fighten som de seriösa partierna måste vinna

15 juni 2026 / Oscar Sanner

LEDARE

Oscar Sanner: Här är fighten som de seriösa partierna måste vinna

Vem ska man ringa om man vill prata om klimatet?

Publicerad 15 juni 2026 kl. 07:23

Den här artikeln har publicerats på Supersanners ledarsida.

Varför kan svenska politiker aldrig tänka långsiktigt?

Det är frågan som står på agendan under ännu en valrörelse som präglas av ekonomisk populism.

I slutet av maj slutfördes en rapport som överlämnades till regeringen. Rapporten kom med ett tydligt budskap. Bränslepriserna måste öka.

Enligt regeringens utredare Svante Mandell behöver bränslepriserna stiga med ungefär 3 kronor per liter för att Sverige ska klara klimatmålen. Sverige har hamnat på efterkälken jämfört med de nordiska länderna. Nu för tiden har Sverige billigaste bränslepriser i Norden. Det kan jämföras med Norge, som har 27 kronor per liter. Sverige har 17 kronor per liter för 95-oktanig bensin.

I en intervju med finansminister Elisabeth Svantesson (M) efteråt motiverade hon regeringens vägran att höja bensinpriserna med oroligheterna i Mellanöstern.

Nu för tiden tycks det av allt fler vara en självklarhet att staten ska hjälpa till när priser stiger. Valrörelsen 2022 var det Jimmie Åkesson som pratade om “priset vid pump” och KD:s partiledare Ebba Busch som kampanjade om inflationen med falukorven i hand.

“Statlig styrning i ekonomin tillhör socialisternas djungel”

Det är förståeligt att det väcks reaktioner när bensinpriserna stiger och inflationen fortsätter. Kan man ändå inte säga att staten har en skyldighet att kompensera när världsmarknaden förändras? Att det är en åsikt som alla politiker måste vara överens om?

Svaret på det är enkelt. Att staten mixtrar med skatter och stödpengar till medelklassen tillhör socialisternas djungel. Det finns många historiska exempel på länder där politikerna överöst befolkningen i ekonomisk populism. Det har sällan slutat väl. I en demokrati är det mycket viktigt att företagen och ekonomin styrs av konsumtion och popularitet. Det är mycket vansinnigt när staten går in och hjälper till. Det riskerar leda till en situation där politikerna röstar i riksdagen efter deras egen vinning och konsumtion – i stället för väljarnas.

Det verkar alltså som att politikerna vill att de rika länderna ska köpa billiga falukorvar samtidigt som de fattiga länderna ska drabbas av översvämningar. Men den rika världen, som har råd, ska inte göra något. Vi kan festa på bensin tills klimatets undergång.

“Om vi inte agerar för klimatet kommer det synas i svenskarnas plånböcker”

Man kan diskutera hur höga bensinpriser som behövs för att klara klimatmålen – men vi kan inte diskutera ifall klimatförändringarna kommer synas i svenskarnas plånböcker. Något som sällan uppmärksammas är att klimatförändringarna är en bidragande orsak till inflationen. Där kan priset på kaffe nämnas, på grund av att kaffeplantagerna i Sydamerika kämpar med skyfall och torka.

Partierna som drivs av bränslepopulism älskar att prata om hur deras motståndare vill göra svenskarna fattigare. Men det är skillnad på framtid och nutid. Det handlar inte om hur mycket pengar svenskarna har i dag. Det handlar om att fatta långsiktiga beslut. Ifall vi inte agerar för klimatet i dag, kommer vi behöva betala en nota i framtiden – en nota som är betydligt saftigare än tre kronor dyrare bensin.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

Trump skulle mäkla fred i Kongo – nu gömmer han sig bakom floskler

11 juni 2026 / Oscar Sanner

LEDARE

Oscar Sanner: Trump skulle mäkla fred i Kongo – nu gömmer han sig bakom floskler

Kriget rasar i Kongo.

Publicerad 11 juni 2026 kl. 18:13

Den här artikeln har publicerats på Supersanners ledarsida.

Efter presidentvalet skulle Donald Trump vara en fredsmäklare. Han lovade att försöka avsluta kriget i Kongo, vars oroligheter pågått sedan 1990-talet.

Resultatet? Vaga formuleringar som snedvrider sanningen och militärgrupper som inte böjer sig för Trumps krav.

Det är över 125 år sedan Joseph Konrads kortroman “Mörkrets hjärta” kom ut i novellform. I boken skildras de grymheter som den belgiske kungen Leopold II använde mot civilbefolkningen i sin privata koloni. Det som utspelade sig i Kongo må vara hemskt, men boken blev ett viktigt steg mot kolonialismen och för de centralafrikanska ländernas självständighet.

I dag, 125 år senare, pågår oroligheterna fortfarande. Allt började redan år 1994, när den rwandiska regeringen tillsammans med milisgrupper genomförde Folkmordet i Rwanda. Det markerade starten på årtionden av strider och konflikter mellan olika rebellgrupper och folkgrupper.

I januari förra året blossade konflikten upp på nytt efter att rebellgruppen M23 invaderat staden Goma i östra Kongo. Målet var väl valt. Goma fungerar som en regional huvudstad i östra delen av Demokratiska Republiken Kongo, där det finns gott om naturresurser. Rebellgruppen M23 är ute efter mineraler som guld och coltan. Rebellgruppen M23, vars namn är en förkortning av March 23, får hjälp av Rwanda och ett antal olika militärgrupper och gerillaförband.

Kriget rasar i Kongo, och regeringen är orolig för att tappa kontrollen över östra Kongo. I februari förra året rapporterade tidningen Financial Times om hur Kongos president Félix Tshisekedi vädjade om att få hjälp av USA. Han ville göra en överenskommelse med USA. Enligt överenskommelsen skulle USA bistå den kongolesiska armén med krigsutrustning och träning – mot att Kongo lämnar över mineralerna till USA.

Det var i slutet av juni förra året som Rwanda och Demokratiska Republiken Kongo undertecknade fredsavtalet under en ceremoni i Vita huset. Några veckor senare slöts en överenskommelse mellan Demokratiska Republiken Kongo och M23 om vapenvila under en ceremoni i Qatar. Men fredsförsöken möttes med skepsis från båda parter, och alla inblandade har brutit mot vapenvilan.

USA:s president Donald Trump, som felaktigt hävdat att kriget är avslutat, vill att USA ska få tillgång till mineralerna. Trots att Kongo vill ha kontroll så vill den amerikanska presidenten att Rwanda ska hjälpa till att exportera mineralerna.

“Svagheten med fredsplanen är att Rwanda får större inflytande”

Problemet med Trumps plan är att den riskerar göra att Rwanda får större inflytande över mineralerna och ökad export som kan tas in olagligt från grannlandet. Det är den rwandastödda militärgruppen M23 som har tagit beslag på gruvorna med mineralerna. De transporteras av rwandiska företag till USA.

Efter att avtalet slöts i Washington anklagade människorättsaktivister honom för att försköna Rwandas inblandning i konflikten, genom att inte nämna M23:s civila och sexuella våld i avtalet. Efteråt gjorde FN en utredning där man kom fram till att M23 kan vara skyldiga till krigsbrott och brott mot mänskligheten.

Ingen av parterna är entydig vinnare vid förhandlingsbordet. Även Kongo måste vara beredd att uppoffra saker vid förhandlingsbordet. Men att USA förnekar sanningen ökar inte förståelsen.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

DN har fel – vi behöver inte färre domstolar

7 juni 2026 / Oscar Sanner

LEDARE

Oscar Sanner: DN har fel – vi behöver inte färre domstolar

Nedläggningshotad?

Publicerad 7 juni 2026 kl. 11:31

Den här texten har publicerats på Supersanners ledarsida.

Nu säger sig allt fler vilja centralisera och stänga domstolar för att åtgärda bristen på domare som slår hårt mot rättsstaten. Men det är att försöka lösa ett problem med en lösning som gör saken värre.

Innebär det att domarna i Karlskrona, Eksjö och Haparanda ska flytta till storstäderna?

Tänk dig att i flera månaders tid jobba som ensam domare på en tingsrätt. Gång efter gång försöker domstolen söka nya domare, men ingen söker.

Så var fallet i Härnösand, som uppmärksammades i ett reportage av Svenska Dagbladet i våras. Just nu råder det nämligen en stor brist på domare i Sverige. Bristen på domare är värst hos tingsrätten, men även andra instanser har rapporterat problem.

“Det är naturligtvis väldigt, väldigt allvarligt. Jag kan bara konstatera att det under för lång tid fick rulla på utan att åtgärder sattes in, i alla fall inte tillräckligt kraftfulla åtgärder”, sade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i Svenska Dagbladet.

På grund av domarbristen har allt fler börjat tycka att vi måste stänga tingsrätter. Grundtanken bakom idén är att tingsrätterna i mindre städer ska stänga och att fler domare i stället ska rekryteras i större domstolar. Det förslaget har rekommenderats av DN:s ledarsida och Aftonbladets ledarsida.

Aftonbladets ledarskribent Oisín Cantwell menar att idén om att domstolarna ska vara representerade över hela landet är föråldrad, på grund av att vi har stora möjligheter digitalt. Han nämner i sin ledarartikel att antalet tingsrätter en gång i tiden var 100, jämfört med dagens 48. “Behåll de i de större städerna, städer där det är attraktivt för domare och deras familjer att bo”, skriver han.

Det är väl lika bra att argumentera rakt på sak. Innebär det att domarna i Karlskrona, Haparanda och Eksjö ska flytta till storstäderna? Är det verkligen attraktivt för domarnas familjer att omedelbart behöva flytta? Alla domare vill inte bo i storstäder med koldioxidutsläpp, kriminalitet, brist på grönområden i närheten och dyra bostäder. Om domare ska vara ett attraktivt jobb måste man själv kunna välja var man ska bo.

Orsaken till bristen på domare är att lönerna har stigit för liknande juristyrken i den privata sektorn. Nu för tiden kan jurister med höga meriter strunta i domarutbildningen för att i stället jobba på advokatbyråer, banker och företag. Där är lönerna högre. Dessutom menar vissa att politikerna har gett polisen så mycket resurser att domstolarna inte har hängt med. Då ökar arbetsbelastningen på domstolarna.

Domaryrket kommer inte bli ett attraktivt yrke ifall lönerna ligger kvar på samma nivåer och domstolarna är nedläggningshotade. Ifall vi börjar lägga ner domstolar riskerar det bli en ond cirkel, där allt fler domstolar behöver läggas ned. I så fall kan vi frukta en domstolsdöd.

Om domaryrket ska bli ett attraktivt yrke måste det finnas domstolar på ett rimligt avstånd från där man bor. Tingsrätternas existens i mindre städer är viktigt för att invånarna ska trivas i sin stad. Det är särskilt viktigt att tänka på i tider som dessa, när avståndet mellan politikernas strategier och väljarna sällan varit större.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

Debatten om spårvägen är inte unik för Uppsala

4 juni 2026 / Oscar Sanner

SVERIGE

Debatten om spårvägen är inte unik för Uppsala

Publicerad 4 juni 2026 kl. 07:56

Precis som Supersanner skrivit tidigare pågår det mycket turbulens kring spårvägen i Uppsala. Det finns både anhängare och kritik – men spårvagnsdebatten är långt ifrån unik för just Uppsala.

Supersanner listar hur diskussionerna om kollektivtrafiken ser ut i svenska städer inför höstens val.

I Jönköping vågar ingen politiker lyfta spårvagnsfrågan

I Jönköping har Vänsterpartiet föreslagit att införa spårvagnar. När motionen togs upp i kommunfullmäktige för några år sedan blev det inget beslut, men de flesta politiker uttryckte entusiasm för spårvagnar. Jönköpings kommun har gjort en utredning där man kommit fram till att bostäderna som ligger nära spårvägen skulle öka i värde.

Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar vara mest positiva för spårvagn, men just nu finns det inga spårvagnsplaner i Jönköping. Kristdemokraterna, som är stora i Jönköping, anser att antalet resande i kollektivtrafiken behöver öka med 66% för att spårvagn ska vara lönsam. Ingen politiker vågar göra spårvägen till en valfråga på grund av att det skulle kräva massiva investeringar.

Oavsett vad man tycker så måste man nog göra något i Jönköping på sikt. För i Jönköping, där priserna på kollektivtrafik är bland de dyraste i Sverige, blir trafiken bara värre och värre.

Lund införde spårvagn – blev succé

Redan på 1990-talet började man diskutera ifall spårvagnar skulle vara bra för Lund. Sedan dess följde nästan tre årtionden av olika besked och diskussioner innan man 2017 tog det första spadtaget för att bygga spårvägen. Det var länge oklart om Lund skulle ges statligt stöd, men efter många om och men fick de statligt stöd.

Lunds spårväg består av en linje som går mellan Lunds järnvägsstation och den nybyggda forskningsanläggningen ESS, som ligger i utkanten av Lund. Trots kritik så har spårvägen blivit lyckad. Sedan spårvägen öppnade har det kollektiva resandet ökat kraftigt i Lund.

Umeå kan bli världens nordligaste spårvagnsstad

I Umeå, där det bor ungefär 95 000 invånare, är busstrafiken överbelastad. De två linjerna med flest resenärer trafikeras inte av tillräckligt många bussar. Det har funnits diskussioner om att införa spårvagn. I Umeå kommuns senaste utvecklingsplan står det att man ska se till att möjliggöra för spårvagnar i framtiden, men det finns ingen plan.

Oppositionen i Umeå har kritiserat förslaget. Moderaternas ledamot Anders Ågren säger i en intervju med SVT Västerbotten att projektet skulle kosta “astronomiska summor.”

Ifall Umeå skulle införa spårvagn skulle Umeå bli världens nordligaste spårvagnsstad.

Örebro satsar på bussar “kostar mindre”

Redan på 1860-talet föreslog Örebros dåvarande trafikchef att man skulle införa en hästdragen spårvagnslinje. Historiskt sett har det funnits förslag om spårvagnar, men man har ansett att spårvagn är för dyrt. Örebro är en av de få städer som aldrig haft spårvagnar.

Örebro har de senaste åren storsatsat på snabbussar, så kallade BRT-bussar. BRT-bussar innebär att bussarna har egna körfält och företräde vid trafikljusen. Systemet med BRT kommer ursprungligen från Brasilien, och har på senare tid blivit allt vanligare i Norden.

“Konceptet kan liknas vid spårvagnar eftersom de har hög turtäthet, egna filer och anpassade hållplatser där de inte behöver svänga ut och in från vägen”, sade Nina Höijer (S), regionråd i Örebro, i en intervju med Nerikes Allehanda 2019.

Politikerna i Göteborg vill ha färre olyckor

Göteborg har Nordens största spårvägsnät, och spårvagnarna är en viktig del av stadens identitet.

Spårvagnarna leder upprepade gånger till olyckor. På senare tid har allt fler politiker diskuterat att bygga om spårvägen så att den går antingen under jorden eller på broar i Göteborgs centrala delar. Men det är oklart hur det blir. Att bygga en traditionell tunnelbana är det däremot inte tal om.

Göteborg växer. Det mest omskrivna projektet är Västlänken, en järnvägstunnel under centrala Göteborg för pendel- och regionaltåg. Västlänken kommer enligt plan vara färdigbyggd år 2030.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

Världens första konferens om förnybar energi kommer skrivas ner i historieböckerna

30 maj 2026 / Oscar Sanner

KLIMAT / VÄRLDEN

Oscar Sanner: Världens första konferens om förnybar energi kommer skrivas ner i historieböckerna

Santa Marta i Colombia.

Publicerad 30 maj 2026 kl. 06:03

För några veckor sedan slogs portarna upp i Colombia till världens första klimatmöte med målet att minska beroendet av icke förnybara energikällor.

Resultatet på mötet var knapphändigt – men skickar en tydlig kritisk signal till oljeländer som i decennier motarbetat det globala klimatsamarbetet.

I norra Colombia ligger staden Santa Marta. Santa Marta är en hamnstad med ungefär 600 000 invånare. Historiskt har Santa Marta varit en viktig stad för den colombianska exporten av olja. Men på senare år har staden allt mer börjat ställa om till förnybar energi. Därför är Santa Marta en idealisk stad för klimatkonferensen som hölls i slutet av april.

Klimattoppmötet har beskrivits med förkortningen TAFF. Det är det första klimattoppmötet någonsin där det uttalade målet är att minska beroendet av gas, olja och kol.

FN:s årliga klimattoppmöte hålls varje år ungefär i november – december. Men det har genom åren gått trögt. Det beror främst på att oljeproducerande länder som Saudiarabien, Kina och Ryssland har lagt in sitt veto när förslag kommit om att minska beroendet av icke förnybar energi. Därför bestämde sig ett antal länder som närvarade på klimattoppmötet att skapa ett nytt klimattoppmöte där endast länder som verkligen vill ställa om får vara med.

Under klimatmötet var det 57 länder som närvarade. Där ingår till exempel Sverige, Norge, Storbritannien, Kanada, Australien och Brasilien. Mötet bestod av delegater från de närvarande länderna och framstående forskare från olika delar av världen. En av forskarna som närvarade var den svenska forskaren Johan Rockström.

Att ställa om till klimatet är en svår uppgift. Många experter är överens om att vi måste anpassa oss genom att stå ut med färre flygresor, högre bensinpriser och mindre kött. Samtidigt kommer klimatomställningen inte äga rum under en natt. Ingen människa är sugen på att flytta in i grottorna och överleva med jakt, fiske och stearinljus.

Det är skillnad på att prata om klimatet och att agera. Det är också skillnad på klimat och miljö.

Klimatet står ofta i konflikt med andra intressen. Är det sunt att acceptera samernas rättigheter till sina egna marker och förbjuda ny gruvbrytning, trots att gruvorna innehåller mineraler som används i elbilsbatterier? Är det sunt att ställa om industrin med koldioxidskatter och minskade utsläpp, trots att det riskerar att synas för skattebetalarnas ekonomi?

Men det räcker inte att prata om Sverige. Klimatet handlar om världen. Uppdelningen mellan U-länderna och I-länderna gjordes på 1990-talet och har med åren blivit föråldrad. Trots det pratar man ofta om att de rika länderna som har råd ska ta ledartröjan. Men det innebär flera kluriga följdfrågor. Innebär det att Kina, som betraktas som ett medelinkomstland, inte ska behöva ställa om?

Efter mötet uttryckte vissa besvikelse över att de inte kom längre. Det var inga konkreta planer de kom överens om. Men samtidigt så var det inte riktigt det som var syftet med mötet. Syftet med mötet var att hitta lösningar med hjälp av forskning. Den svenska forskaren Johan Rockström ska leda en vetenskapspanel som ska föreslå tekniska lösningar för politiker runt om i världen.

På mötet diskuterade man hur den hållbara världen ska fungera i praktiken. Det talades om en ny form av kapitalism, där klimatet styr i stället för hur mycket pengar man tjänar. Det fanns förslag på att införa koldioxidskatter för företag.

“Det är mycket betryggande för oss att ha fått så starkt stöd från ledarskapet här i Santa Marta. Det är inget mindre än överväldigande. Detta är verkligen en språngbräda. Jag har, som forskare aldrig känt mig så uppmuntrad som i detta ögonblick av min yrkesbana”, sade Johan Rockström efteråt i en intervju med miljötidningen Aktuell Hållbarhet.

Klimatkonferensen blev ingen historisk konferens som när man myntade Parisavtalet. Men samtidigt måste man observera varje steg i klimatets riktning. Därför kommer klimatkonferensen 2026 i Santa Marta skrivas ner i historieböckerna som den första konferensen någonsin där alla länder var överens om att vi i framtiden måste använda förnybar energi.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

Har Norge blivit för rikt?

24 maj 2026 / Oscar Sanner

NORGE / ANALYS

Oscar Sanner: Har Norge blivit för rikt?

Nationalekonomen Martin Bech Holte väcker debatt.

Publicerad 24 maj 2026 kl. 12:39

Oljan har gjort Norge till Nordens rikaste land.

Men efter kungahusets skandaler och avslöjanden om norska politikers kopplingar till Jeffrey Epstein ställer sig allt fler frågan – Kan dekadensen motiveras?

“Om en enskild människa plötsligt blir rik så får man problem med självbehärskningen. Du kan ta dig friheter du inte kunde förr. Du kan vara lite mindre disciplinerad. På samhällsnivån är det samma sak.”

Det är den norska nationalekonomen Martin Bech Holte. Han är aktuell med sin bok “Landet som blev för rikt”, där han skriver om hur Norge blivit ett bortskämt och dekadent land i spåren av oljeinkomsterna. Det här är på många sätt en diskussion som förs bland politikerna i Norge, särskilt efter kungahusets skandaler och avslöjanden om flera toppolitikers kopplingar till sexförbrytaren Jeffrey Epstein.

Men om vi ska förstå Norges rikedomar måste vi backa bandet.

På medeltiden var Norge ett land där adeln hade makt, men inte alls så mycket makt som adeln hade i Danmark och Sverige. I Norge var det i stället bönder, hantverkare och fiskare som var viktiga. Under Digerdöden var det många av de adliga som dog. Senare kom Norge att styras av Danmark under flera århundranden – först genom Kalmarunionen, sedan genom tvåstatsunionen med Danmark. På grund av den danska adelns långtgående makt, fanns det inget behov av att starta en ny adel. När Norges grundlag undertecknades 17 maj 1814 avskaffade man rätten att bli nyadlad. Några år senare avskaffade man adliga titlar för kommande generationer.

Norge har till skillnad från Sverige inga adliga släkter som äger slott och investerar i ekonomin. Norges förmögenhet består istället av många nyrika investerare, som blivit rika i skuggan av oljeinkomsterna.

Nationalekonomen Martin Bech Holte fokuserar inte så mycket på kapitalism. I stället fokuserar han på att den norska oljefonden ägs av staten. Han menar att välfärdsstaten Norge har blivit så rik att staten slösar pengar på olika särintressen. Precis som han konstaterade i en intervju med Sveriges Radios Studio Ett håller de flesta politiker med honom om att Norge har blivit ett dekadent land i spåren av oljeinkomsterna.

I decennier har norska politiker varnat för det svenska tillståndet. Men när valet hölls till Norges riksdag förra året lät det annorlunda. I stället för att politikerna pratade om Sveriges inkomstklyftor, bostadsmarknadsproblem och kriminalitet – målade de upp Sverige som ett skatteparadis. Politikerna uppmärksammade att Sverige jämfört med Norge har lägre skatt på kapital och förmögenhet. Borgerligheten i Norge kampanjade för att avskaffa förmögenhetsskatten. Men det var inte alla norska politiker som såg Sverige som ett föredöme.

Norge har bättre pensioner, gratis tjänstepensionssparande från sin arbetsgivare, bättre infrastruktur, högre A-kassa och bättre löner jämfört med Sverige. Det är privilegierat för befolkningen, men har också sina svagheter. När staten är en så stark arbetsgivare leder det till att det inte är lika lönsamt att starta och driva småföretag. När oljefonden är så dominerande i den norska ekonomin blir ekonomin stelbent. Det är svårt för entreprenörer att introducera sig i andra branscher. Då flyttar de i stället till Sverige.

Att Norge genom historien inte har haft en lika stark adel som Sverige har gjort Norge till ett välfärdsland där inkomstklyftor varit mindre acceptabla. Norge var före Sverige med att införa kvinnlig rösträtt. Men frågan är alltså om den oljecentrerade ekonomin gjort den norska staten överflödig och en del av eliten.

Norrmännen och norskorna får väl förbarma sig över att de gamla grekernas teorier föll i glömska. Redan på 400-talet före Kristus varnade den grekiska filosofen Platon för vad som händer när en rik elit samlar på sig rikedomar och lever i överflöd. Den goda staten enligt den grekiska filosofen var därför en stat där eliten var förbjuden att bära på rikedomar som guld, silver och skatter.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner

Frågan är om spårvagnar någonsin kommer rulla på Uppsalas gator

20 maj 2026 / Oscar Sanner

SVERIGE / ANALYS

Oscar Sanner: Frågan är om spårvagnar någonsin kommer rulla på Uppsalas gator

Illustrerad bild över visionen för hur spårvägen ska se ut. Tillverkad av LundbergDesign på uppdrag av Uppsala kommun.

Publicerad 20 maj 2026 kl. 07:43

Uppsala kommun ser Mark- och Miljödomstolens omprövning som ett steg i rätt riktning samtidigt som oppositionen vill stoppa projektet helt och hållet. Nu finns det ingen återvändsgränd.

Spårvagnen skulle bygga broar mellan Uppsalaborna – men nu har den fastnat halvvägs.

För några år sedan besökte jag Uppsala och beundrades över kommunens investeringar i cykelparkeringar. Jag minns att det fanns ett stort cykelgarage vid Uppsala Centralstation. Cykelgaraget byggdes klart år 2019 och rymmer över 1 000 cyklar. “Det här är bra för klimatet”, skrev jag på den miljöblogg jag skrev på under den tiden i mitt liv. Då var jag omedveten om den politiska strid som snart skulle börja.

Allt började egentligen redan omkring år 2010, när politikerna i Uppsala kommun började skissa upp planer för framtidens kollektivtrafik. De alla var överens om att den växande stad de bor i behöver en bättre kollektivtrafik i framtiden – men hur skulle den se ut? Sedan skulle det dröja över 10 år innan kommunfullmäktige hade bestämt. Nu skulle Uppsala bygga en spårväg med ny spårvagnstrafik.

Uppsala spårväg består av 2 planerade linjer. Spårvagnen ska gå i den södra delen av Uppsala, där bostadsområden som Ultuna och Gottsunda finns. Uppsala expanderar med nya bostadsområden i den delen av staden. De två linjerna ska gå från Uppsala Centralstation. Spårvagnarna ska passera Svandammen och Universitetet innan linjerna delar upp sig. Linjerna möts sedan i Ultuna för att sedan passera naturreservatet Årike Fyris. Där ska en nybyggd spårvägsbro byggas över Fyrisån. Slutligen är ändhållplatsen Bergsbrunna, där en ny järnvägsstation ska byggas i framtiden.

Politikerna valde den sämsta av broar. Bygget av den planerade bron har kantats av osäkerhet. För några år sedan meddelade Mark- och Miljödomstolen att spårvägsbron påverkar djurlivet och att de därför inte får bygga bron. Uppsala kommun har gett domstolen mer underlag om hur naturen påverkas. Kommunen har överklagat ärendet till domstolen, som ska pröva fallet igen.

Det finns inga opinionsundersökningar över hur populär spårvägen är bland Uppsalaborna. Men det verkar som att en majoritet är emot spårvägen. Det har hållits stora protester. I protesterna har flera partier närvarat. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och det lokala partiet Utvecklingspartiet Demokraterna är kritiska till projektet. Kommunstyrelsen, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är positiva till projektet. Utöver dessa är Liberalerna positiva till projektet.

Kritiken motiveras med kostnaden. Spårvägsprojektet beräknas kosta sammanlagt ungefär 12 miljarder kronor. Av dessa finansieras 3 miljarder av statligt stöd. Resten finansieras av kommunen och regionen. Enligt källor till P4 Uppland riskerar Uppsala att gå miste om det statliga stödet. Staten kräver att delsträckan till spårvagnsdepån ska vara klart 2029, annars förlorar de två tredjedelar av stödet.

Det ligger något i tidsandan att klaga på statliga utgifter och privatpersonliga kostnader. Allt fler politiker i Sverige drivs av populistiska förslag som billigare bensin, sänkta skatter och minskad byråkrati. Det är en trend som syns framför allt till höger, men även åt vänster. Det politikerna i Uppsala gjort är ett projekt som bryter den trenden. Men det är också ett ödesdigert beslut som visat sig vara riskfyllt.

Illustration över hur spårvagnsdepån ska se ut.

Kommer spårvägen stå klar 2029, som planerat? Kommer Uppsala gå miste om delar av det statliga stödet och misslyckas, för att ha “räls utan vagnar”, som Upsala Nya Tidning skriver? Eller kommer man bygga klart halva spårvägen genom att strunta i bron, som Centerpartiet argumenterar för?

Kommunstyrelsen har under mandatperioden behövt göra överenskommelser med oppositionen för att genomföra sin politik. Nu går borgerligheten till val på att stoppa spårvägen. Spårvagnsdepån riskerar förlora det statliga stödet och bron till depån har stoppats av domstol. Lantbruksuniversitetet i Uppsala oroar sig över att spårvagnarna kommer skapa störningar när experiment genomförs i laboratorier.

Frågan är om spårvagnar någon gång i framtiden ens kommer rulla på Uppsalas gator.

Oscar Sanner

Läs fler artiklar av Oscar Sanner