Vi tror på din frihet

Författare: Oscar Sanner (Sida 1 av 13)

Trump är tillbaka på ruta noll – igen

LEDARE 

Oscar Sanner: Trump är tillbaka på ruta noll – igen 

Supersanners ledarsida är liberal.  

USA och Iran gör anfall som beskrivs som den största upptrappningen i konflikten på länge. Det där avtalet som parterna förhandlade fram är i spillror. Trump är förtvivlad – samtidigt som Iran jublar över Hormuzsundets nyupptäckta försprång.  

Nu är konflikten ännu en gång tillbaka på ruta noll.  

Just nu är finns det experter som tror att det krävs att USA anfaller fartyg i Hormuzsundet med militärflygplan och att amerikanska soldater kommer behöva placeras ut på iransk mark för att ordningen i Hormuzsundet ska återställas. Det är vad som krävs för att pressa en regim som inte ens backar när Trump skriver att en “hel civilisation kommer att dö i natt, för att aldrig mer återuppstå” på sociala medier.  

Precis som New York Times analytiker skriver var det samförståndsavtal som undertecknades mellan Iran och USA för snart en månad sedan vagt formulerat. Avtalet innehöll inga tydliga besked om hur sjötrafiken i Hormuzsundet skulle återgå till det normala. Vad punkterna innebär tolkas på olika sätt i Washington och Teheran. Därför anklagar båda regeringarna varandra för att bryta mot avtalet. Trump är tillbaka på ruta noll – igen.  

Det kommer alltid finnas människor som drar paralleller till George W Bushs Irakkrig, som inleddes 2003, men man ska inte överdriva likheterna. Iranska regimen är betydligt starkare jämfört med hur Saddam Hussein styrde Irak. Iranska regimen bygger på en tydligt rotad extrem religiös grund, till skillnad från Husseins sekulära personkult. Dessutom har Iran mycket bättre vapen med den moderna tekniken och är inte alls så isolerad som Saddam Hussein kände sig efter Kuwaitkriget. 

Det skulle kunna vara så att Iran går med på att begränsa sin utbrytning av anrikat uran – som används i kärnvapentillverkning. Men det kommer i så fall knappast bli bättre än det avtal som förhandlades fram 2015. Efter flera år av förhandlingar, under ledning av Barack Obama, kunde flera stormakter presentera det Internationella kärnenergiavtalet. Det var det avtalet som Trump beslutade att gå ur under sin första mandatperiod i Vita huset, trots att avtalet gjorde det svårare för Iran att tillverka kärnvapen.  

Irans regim är kända för att dra ut på förhandlingar. Regimen har ingen anledning att skynda på. Det finns inga demokratiska val där folket får tycka till. Men det finns det däremot i USA och Israel. Trump famlar på Vita husets presskonferenser inför höstens mellanårsval – där han sjunker i opinionen. Det gäller särskilt den yngre väljargruppen – en viktig väljargrupp för Trump som vände Kamala Harris ryggen 2024. I Israel hålls parlamentsvalet i slutet av oktober. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sjunker i opinionen. Kanske, kanske, kanske kan Israel få en ny premiärminister som sätter punkt för Benjamin Netanyahus galenskaper. 

När kriget inleddes i februari var Irans möjligheter att framställa kärnvapen kraftigt försvagade efter USA:s och Israels attacker på kärnanläggningar förra sommaren. Att Iran ville skaffa kärnvapen i just februari var bara något som Trump hävdade. För Trump blev det en rejäl felprioritering. I stället för att förinta regimen en sista gång har regimen stärkts i och med Hormuzsundets möjligheter. Hormuzsundet är mycket viktigare än några små kärnvapen. 

De enda vinnarna på kriget är de som vill härska och förstöra – där ved säga extremisterna. 

Nej, Henrik Jönsson – medier debatterar inte

LEDARE 

Oscar Sanner: Nej, Henrik Jönsson – medier debatterar inte 

Supersanners ledarsida är liberal.  

Den som menar att de svenska medierna är vänstervinklade har fel.  

Erika Bjerström drev ingen vänsteragenda. Hon yttrade inga politiska åsikter. Ändå blev hon en måltavla.  

Henrik Jönsson är en borgerlig debattör som syns på YouTube och på sin nystartade hemsida 100%. I sina klipp riktar han kritik mot medierna, Socialdemokraterna och klimatpolitiken. Det räcker att läsa rubrikerna på YouTube för att förstå att han säger saker som inte stämmer. För några veckor sedan hävdade han att Socialdemokraterna vill införa slöjtvång – trots att det inte stämmer.  

I december 2024 blev Henrik Jönsson utfrågad i SVT:s intervjuprogram 30 minuter. När programmet började försökte Henrik Jönsson debattera. Men han blev förvånad. SVT ville inte debattera. I stället ägnade programledaren Anders Holmberg tiden åt att ställa tuffa frågor. SVT hade granskat Henrik Jönsson. De hade upptäckt att han fulklippt sina videor ur olika vinklar för att vilseleda publiken. Det gällde i synnerhet ett program där han kritiserade mediernas bevakning av USA-valet.  

Efteråt skrev han en debattartikel i Expressen. “Anders Holmberg vägrade diskutera min kritik av SVT:s ideologiska slagsida. I stället slår SVT ner på enskildheter för att onyanserat kunna underkänna mig”, skrev han.  

Som journalist måste man skilja på fakta och åsikt. SVT:s mål var aldrig att misskreditera Henrik Jönsson. Public service uppgift är att granska makthavare – både från höger och vänster. Liknande utfrågningar har gjorts på klimataktivisten Greta Thunberg och influeraren Bianca Ingrosso. När SVT granskar görs det med frågor som bygger på fakta – inte åsikter.  

I dag dras SVT med besparingskrav. Studier visar att förtroendet för nyhetsredaktionen har sjunkit de senaste åren. Regeringen har tillsatt en utredning över hur Public service ska stärka sitt förtroende bland de som misstror public service – en skara människor där många sympatiserar med SD.  

Visst kan man väl ändå säga att det är rätt? Att SVT måste anpassa sig till högerdebattörernas förtjänst när förtroendet sjunker? Eller? 

I dagarna sommarpratade journalisten Erika Bjerström. Redan på 1980-talet rapporterade hon om EU:s klimatåtgärder. Många år senare blev hon SVT:s första globala klimatkorrespondent. I juli 2024 slutade hon på SVT.  

Varför? När hon var klimatkorrespondent blev hon utsatt av hat och hot från klimatförnekare. I sina memoarer “demokratin dör i hettan”, beskriver hon hur SVT:s ledning inte lyckades skydda henne från hatet. Dessutom skriver hon om hur SVT rapporterade så mycket om coronapandemin så att ledningen valde bort klimatnyheterna.  

Erika Bjerström drev ingen vänsteragenda. Hon yttrade inga politiska åsikter. Det enda hon gjorde var att resa runt i världen och rapportera om klimatet – en av vår tids ödesfrågor. Ändå blev hon hatad och hotad av människor som delar Henrik Jönssons åsikter.  

Det lönar sig sällan att anpassa medierna åt höger i självkritikens namn. Debattörer som Henrik Jönsson fungerar inte så. För deras del spelar det ingen roll vad de kritiserar – det viktigaste är att de kritiserar. Det är när makthavare kritiserar medier med osaklig grund som sanningen – och demokratin dör.  

Den kampen måste föras, ständigt. Det enda okränkbara är vår frihet. 

Om städerna ska bli attraktiva måste vi bygga för framtiden

LEDARE 

Oscar Sanner: Om städerna ska bli attraktiva måste vi bygga för framtiden 

Supersanners ledarsida är liberal.  

I dag har många svenska städer problem med nästan ändlösa bilköer och en kollektivtrafik som inte utnyttjas tillräckligt. Frågan är vad vi gör åt det.  

Det finns möjligheter – lär av Uppsala.  

För några år sedan genomfördes en undersökning som visade att många svenskar är missnöjda med framkomligheten att köra bil i städerna. Endast ungefär en tredjedel av deltagarna i studien ansåg att det är lätt att ta sig fram med bilen. Missnöjet är som allra störst i Göteborg, där endast 5% upplevde bilen som enkel.  

Det är väl knappast något nytt att folk klagar på trafiken. Ända sedan bilen revolutionerade samhället har människor drömt om större vägar. Men när trafiken ökar kan lösningen inte vara att bygga vägar. I så fall kommer de svenska städerna snart ha motorvägssystem som liknar Los Angeles.  

En bättre lösning är att bygga ut kollektivtrafiken. Men frågan är bara hur. När bussarna fastnar i bilköerna är lösningen knappast att öka turtätheten på linjerna. I så fall kommer vi snart ha nästan tomma bussar som kommer varje minut. Vi måste hitta en bättre lösning. 

Bergen i västra Norge hade länge problem med trafiken. Efter millennieskiftet bestämde lokalpolitikerna att en ny spårväg skulle lösa problemen. Idén var till en början kontroversiell och starkt ifrågasatt – kritikerna grundade en förening som samlade in namnunderskrifter på personer som var emot förslaget. Man var orolig för att det skulle innebära oerhörda kostnader och att människor som inte bodde nära spårvägen skulle få sämre kommunikationer.  

Men när spårvägens första linje öppnade 2010 var det många norrmän och norskor som ändrade sig. Spårvagnarna var bekväma och smidiga. Allt fler valde att resa kollektivt. Populariteten växte så mycket att man har byggt ut spårvägen, och det diskuteras att bygga ut ytterligare i framtiden.  

I dag förs samma debatt i Uppsala – där kommunens och regionens planerade spårvägsbygge har kantats av förseningar, höga kostnader och osäkerheter. Förra veckan skrev kommunen under ett avtal med det finska företaget Škoda Transtech Oy – som ska tillverka spårvagnarna.  

Spårvagnarna kommer vara utrustade med ett säkerhetssystem som varnar övriga trafikanter för att i högsta möjliga mån undvika olyckor. Med sina gröna vagnar kommer de glida fram genom Uppsala utan krängningar. Med den senaste tekniken kommer de vara ganska tysta, ha låg energiförbrukning och ett miljövänligt luftkonditioneringssystem. Spårvagnarna kommer rymma drygt 300 resenärer, med 80 sittplatser. Man beräknar livslängden till åtminstone 30 år.  

Det kommer alltid finnas människor som påpekar hur mycket skattepengar som spårvägsprojektet kostar. Bara en meter av Uppsalas spårväg beräknas faktiskt att kosta drygt 700 000 kronor. Men när städerna växer måste vi göra stora investeringar för de framtida generationernas skull. Ifall vi sparar in på kollektivtrafiken – så kommer det leda till kostnader på andra håll. Om några år kommer spårvägens attraktivitet ha tjänat in de gigantiska kostnader som har lagts på projektet.  

Det krävs politiker som är beredda att satsa – Vågar de det? 

När demokratin bleknar måste nya amerikaner kämpa för friheten

LEDARE 

Oscar Sanner: När demokratin bleknar måste nya amerikaner kämpa för friheten 

Publicerad 4 juli 2026 kl. 07:21 

Supersanners ledarsida är liberal.  

“Förändring kommer inte om vi väntar på någon annan eller på en annan tidpunkt. Vi är de vi har väntat på. Vi är den förändring vi söker”, sade Barack Obama.  

På 250-årsdagen av USA:s självständighet har hotet mot demokratin sällan varit större.  

I Washington finns det en stor pool bredvid Lincolnmonumentet. USA:s president Trump har länge irriterat sig på att vattnet i poolen har dålig färg. Därför bestämde han att renovera poolen. Byggarbetare målade poolens botten i blå färg, som ska efterlikna den amerikanska flaggan. Men på USA:s jubileum är poolen inte längre blå. Färgen håller på att lossna och alger har börjat växa. 

Det är väl en bra sammanfattning på Trumps hänsynslösa och maktivriga retorik. I dag är det 250 år sedan grundlagsfäderna undertecknade självständighetsförklaringen, där 13 brittiska kolonier förklarade sig självständiga. Jubileet firas med artistframträdanden och ett storslaget fyrverkeri i Washington. Från början skulle det varit en opolitisk fest, men Trump har försökt kidnappa showen. Presidenten har lovat att han ska dra till sig fler åskådare än Elvis Presley.  

USA är ett land fullt av kontraster och polarisering. Det kan vara att man surfar på morgonen, för att på kvällen få hem i brevlådan att man har blivit stämd av sin granne för förtal. Det kan också vara att man tar spårvagnen i San Francisco och träffar liberala stadsbor, för att sedan åka bil till landsbygden med republikanska flaggor och vapen. Kanske hinner man svänga förbi Silicon Valley, där dollarmiljonärerna gör sina affärer, innan man åker tillbaka till San Francisco – som präglas av hemlöshet.  

Polariseringen i USA har ökat de senaste åren. Enligt undersökningar är amerikanerna nu lika polariserade som när det amerikanska inbördeskriget bröt ut på 1800-talet. Många experter menar att orsaken är eftermälet av terrorattackerna 11 september 2001. Även coronapandemin beskrivs som en bidragande orsak. Amerikanerna är i dag mer misstänksamma än någonsin tidigare. Då är det enkelt för Trump att hjärntvätta sina väljare.  

Tidningen The Washington Post har i decennier anlitat trovärdiga journalister som faktagranskar politikers utspel. När Trump tillträdde som president 2017 presenterade The Washington Post sin nya slogan, “democracy dies in darkness”, demokratin dör i mörkret. I en demokrati behövs det journalister som vågar säga sanningen. Det är när makthavare tystar medier, forskare, medborgare och minoriteter som demokratin dör. 

Trump klagar på medierna. Han har flera gånger stämt medierna med framgång. Under sina presskonferenser, som hålls i Vita huset, använder han elaka jargonger mot kvinnliga journalister. Allt fler journalister känner sig tvungna att på sig MAGA-kepsar för att bli respekterade av presidenten. Nästan alla journalister får stå upp, utom några hedersgäster som sitter på stolarna längst fram. En av hedersgästerna är reportern på Fox News – en konservativ TV-kanal som spred lögner om valfusk presidentvalet 2020. Tidigare var nyhetsbyrån Associated Press hedersgäst – som blev förbjuden att beträda Vita huset efter att de sade “Mexikanska golfen”.  

Den demokrati som grundlagsfäderna skissade upp hade förtjänat ett bättre 250-årsfirande.  

Sverige har ett system – Island har vulkaner

LEDARE 

Oscar Sanner: Sverige har ett system – Island har vulkaner 

Publicerad 29 juni 2026 kl. 06:23 isländsk tid kl. 08:23 svensk tid 

Supersanners ledarsida är liberal 

Sverige är ett väldigt bra land, men vi är också väldigt självgoda.  

Neutralitetspolitiken under Andra världskriget, euroomröstningen som slutade med ett nej och Systembolagets alkoholmonopol visar att Sverige måste bli bättre på att ta lärdom av andra länders prestationer.  

När Sverige år 1995 gick med i EU uttryckte de europeiska handelspartnerna skepsis mot Sveriges alkoholmonopol och hur Sverige gick med i EU på villkoret att få dispens från det europeiska snusförbudet.  

I en ledarartikel skriver DN:s före detta EU-korrespondent Annika Ström Melin om hur Sverige tenderar att gå sin egen väg i det europeiska samarbetet. “Det är dessvärre inget skämt att många inlägg på EU-konferenser fortfarande inleds med ett uppfordrande. ‘In Sweden we have a system’”, skriver hon.  

Ännu ett land som går sin egen väg är Island. Island ligger ju på sitt eget hörn av europakartan. Efter finanskrisen 2008 slösade EU-länderna skattepengarna på att rädda bankerna från att kollapsa, när Island valde att stänga bankerna. Islands strategi visade sig vara lyckad. De undgick krislånen och nedskärningarna på det offentliga.  

Island är ett litet land med bara 400 000 invånare, men det finns exempel där landet har förändrat mycket på den utrikespolitiska kartan. Den isländska vulkanen Lakis vulkanutbrott på 1700-talet var en av orsakerna till att missnöjet blev så stort i Frankrike att befolkningen gjorde revolution. Det isländska parlamentet Alltinget, som är världens äldsta existerande parlament, lärde de europeiska länderna hur demokratin fungerar.  

Islands tidigare statsminister Sigurður Ingi Jóhansson insåg att även ett litet land kan göra avtryck. “Islands befolkning är tusentals gånger mindre än USA. Vad vi saknar i arbetskraft – tar vi igen i vulkaner. Vi funderar fortfarande på hur vi ska rikta dem”, sade han under en middag i Vita huset med Barack Obama.  

Det var de norska vikingarna som på 800-talet efter Kristus slog sig ner i Reykjavik. Den norska vikingahövdingen Ingólfur Arnarson var trött på den norska kungens envälde. Reykjavik var en bra plats med fiske, bete och geotermiska källor. Namnet Reykjavik kommer från fornnordiskan, där det betyder “rökarnas vik”.  

Island har varit duktiga på att bevara sin historia. I dag besöker turisterna gejsrarna och de heta källorna med samma fascination och spänning som dess förfäder. Det isländska språket innehåller än i dag många gamla ord från fornnordiskan. Isländskan har nästan inga engelska låneord.  

Samtidigt är Island ett land som blickar framåt. När Vigdís Finnbogadottir blev Islands president i augusti 1980 blev hon världens första kvinnliga statschef. När Island skrev ner i lagboken att kvinnor och mäns löner måste vara jämställda år 2017 var det ett historiskt kliv för jämställdheten. När den isländska glaciären Okjökull smälte till följd av klimatförändringarna invigde den isländska författaren Andri Snær Magnason ett minnesmärke med ett brev till framtiden, om hur viktigt det är att vi agerar för klimatet. I Reykjavik har man målat en gata i HBTQ-rörelsens färger.  

Vi svenskar åker runt i världen och stoltserar över IKEA, Carl Bildt, H&M, Spotify och Zlatan – trots att han av den brittiska tidningen The Telegraph utsetts till en av tidernas mest överskattade fotbollsspelare. Ifall man har en stark självbild riskerar man att bli bländad.  

Sverige måste bli bättre på att lära av Island – och andra länders framgångar.  

 

Magdalena Andersson borde inte gå till val med V och MP

LEDARE 

Oscar Sanner: Magdalena Andersson borde inte gå till val med V och MP 

Supersanners ledarsida är liberal 

Efter riksdagsvalet i höst kommer Sverige kanske ha en regering med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – Har vi förstått vad det skulle innebära? 

Så här är läget inför riksdagsvalet 2026: Arbetslösheten ligger på 6,4%, unga har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden och vi lever i en orolig omvärld.  

Det återstår frågetecken om hur Socialdemokraterna ska förhålla sig till regeringsfrågan. Men det verkar inte vara uteslutet att Socialdemokraterna bildar regering med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – utan Centerpartiet.  

Om man tittar på opinionsmätningarna är det inte uteslutet att S, V och MP bildar egen riksdagsmajoritet efter valet. I så fall kommer troligtvis Vänsterpartiet att för första gången någonsin få ministerposter i regeringen. Men det innebär också, dessvärre, att vi för första gången på länge kommer få en regering utan samarbete med liberala partier. Det bådar inte gott för Sverige.  

Gång efter gång skakas Vänsterpartiet av skandaler om partimedlemmar som spridit antisemitiska budskap, i synnerhet kring konflikten vid Israel och Palestina. Förra året blev Vänsterpartiets riksdagsledamot Lorena Delgado Varas polisanmäld av Judiska Centralrådet efter att hon delade en antisemitisk bild på sociala medier. Det slutade med att hon blev utesluten.  

Vänsterpartiet har många svagheter. Men det är nog ändå oförmågan att ta hand om skandaler som tar hem det största priset. Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar har svårt att navigera för sina partikollegor och medier. Visserligen saknar Vänsterpartiets partiprogram antisemitiska åsikter. Men det har ändå väckts kritik inifrån Vänsterpartiet om att partiledningen har uteslutit för många – trots att det handlar om antisemitism. 

Vänsterpartiet har alltid varit vänsterns fanatiker. Detsamma gäller utrikespolitiken. Vänsterpartiet fortsätter prata om NATO som en livsfarlig kärnvapenallians som riskerar dra in Sverige i oönskade konflikter. De går till val på att Sverige ska lämna NATO i framtiden.  

Sverige är i ett allvarligt säkerhetsläge. Då krävs en enad regering som är samarbetsvilliga med både europeiska och nordamerikanska länder. Därför riskerar Vänsterpartiet, och kanske även MP, göra att Sveriges utrikespolitiska linje blir svag och oförutsägbar.  

Socialdemokraterna pratar mycket om riktade insatser mot yngre människor. Nu för tiden har den yngre generationen nämligen problem att komma in på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Det är långa bostadsköer och ungdomsarbetslösheten har stigit i höjden.  

Finland införde marknadshyror på 1990-talet, alltså att hyresrätternas hyror sätts fritt av marknaden. Det blev mycket lyckat. Sedan dess har Finland kortat bostadskön till en dag och hemlösheten har minskat med 90%, en förändring som skett i kombination med bostadsbidrag. Men marknadshyror envisas vänstern att klaga på. Socialdemokraterna går i stället till val på att återinföra det statliga investeringsstödet för nybyggnation – som har visat sig vara dyrt och ineffektivt.  

Socialdemokraterna, MP och V pratar mycket om jämlikhet och minskade inkomstklyftor. Men när arbetslösheten stiger kan lösningen inte vara att höja skatter. Oppositionen är tyvärr ovilliga att sänka arbetsgivaravgifter för småföretag och privata jobbförmedlare som kan avlasta arbetsförmedlingen.  

Socialdemokraterna har visioner – Var är pengarna?

LEDARE 

Oscar Sanner:  Socialdemokraterna har visioner – var är pengarna? 

Den här artikeln har publicerats på Supersanners ledarsida.  

Befolkningen ska blandas – men ingen människa ska behöva flytta. Det kommer krävas massiva investeringar, men av allt att döma rustar Socialdemokraterna för något helt annat.  

Hur ska det här genomföras i praktiken? 

Den nuvarande regeringens integrationspolitik är att införa högre krav för att bli svensk medborgare och att minska antalet invandrare som kommer till Sverige med asyl. Välintegrerade utländska människor som jobbar i sjukvården ska utvisas till sina hemländer – trots att de bidrar till samhället.  

Nej, det här kan inte vara rätt väg att gå.  

I skuggan av regeringens åtaganden har en arbetsgrupp under ledning av Socialdemokraternas integrationspolitiska  talesperson Lawen Redar gjort en lista på 90 punkter som ska ingå i Socialdemokraternas plan för att bryta segregationen. Det uttalade målet är att befolkningen ska blandas.  

Socialdemokraternas plan innebär att man ska riva slitna hyresrätter i utsatta områden och bygga nya bostäder i utsatta områden där välintegrerade människor med god socioekonomisk status ska kunna bo. Människorna i de utsatta områdena som flyttar ska bosätta sig i nya billiga hyresrätter i rika kommuner. Till det ska tilläggas att staten ska se till att nyanlända till Sverige inte ska bosätta sig i utsatta områden. Man ska alltså blanda bostadsformer med syftet att minska klyftorna mellan olika områden. Dessutom ska man besluta om språkkrav och att förskolan ska bli obligatorisk från tre års ålder.  

Socialdemokraternas arbetsgrupp hade skrivit med radikala förslag. Där ingick till exempel att införa inkomstkrav för att flytta in i utsatta områden. De mest kontroversiella förslagen röstades inte igenom under partikongressen och resultatet blev en nedbantad integrationsplan – men målet att befolkningen ska blandas kvarstår.  

Socialdemokraterna har svårt att navigera med sin nya plan – och den har blivit kontroversiell. I en minidokumentär som gjordes av SVT Nyheter i vintras lovade Lawen Redar att ingen ska behöva flytta, trots att befolkningen ska blandas. När Magdalena Andersson höll sitt Almedalstal förra året nämnde hon inte ens integrationsplanen. När Expressen frågade Magdalena Andersson ifall hon själv skulle kunna tänka sig att flytta till ett utsatt område – ville hon inte svara på den frågan. 

Vad kommer resultatet av den här planen egentligen bli vid ett maktskifte? Några punkter på ett papper som inte genomförs? Under mandatperioden har Socialdemokraterna i sina budgetförslag, så kallade “skuggbudgetar”, bara medfört extra småpengar till barn- och ungdomspsykiatrin, skolan, socialtjänsten och fritidsföreningar. Precis som Mats Engström skriver i sin debattartikel i Dagens Arena är Socialdemokraternas budgetförslag  otillräckliga.  

Ordet är integration. Att få flytta till billiga hyresrätter i rika kommuner är alla invandrares dröm, men vilka välmående svenskar vill flytta till områden med sprängningar, skjutningar och narkotikahandel? Det avslöjar problemet med integrationsplanen.  

Det finns forskning som visar att integration är något som byggs upp under flera decennier. Ifall Socialdemokraterna vinner valet och genomför planen, är det bara en tidsfråga innan de borgerliga partierna stoppar planen vid ett maktskifte. För att bryta segregationen krävs därför satsningar där politikerna kan komma överens över blockgränserna.  

Det handlar inte om att vinna politiska poäng – utan om att visa handlingskraft och ett stabilt ledarskap. 

Här är fighten som de seriösa partierna måste vinna

LEDARE 

Oscar Sanner: Här är fighten som de seriösa partierna måste vinna 

Publicerad 15 juni 2026 kl. 07:23 

Den här artikeln har publicerats på Supersanners ledarsida.  

Varför kan svenska politiker aldrig tänka långsiktigt? 

Det är frågan som står på agendan under ännu en valrörelse som präglas av ekonomisk populism.  

I slutet av maj slutfördes en rapport som överlämnades till regeringen. Rapporten kom med ett tydligt budskap. Bränslepriserna måste öka.  

Enligt regeringens utredare Svante Mandell behöver bränslepriserna stiga med ungefär 3 kronor per liter för att Sverige ska klara klimatmålen. Sverige har hamnat på efterkälken jämfört med de nordiska länderna. Nu för tiden har Sverige billigaste bränslepriser i Norden. Det kan jämföras med Norge, som har 27 kronor per liter. Sverige har 17 kronor per liter för 95-oktanig bensin.  

I en intervju med finansminister Elisabeth Svantesson (M) efteråt motiverade hon regeringens vägran att höja bensinpriserna med oroligheterna i Mellanöstern.  

Nu för tiden tycks det av allt fler vara en självklarhet att staten ska hjälpa till när priser stiger. Valrörelsen 2022 var det Jimmie Åkesson som pratade om “priset vid pump” och KD:s partiledare Ebba Busch som kampanjade om inflationen med falukorven i hand.  

Svaret på det är enkelt. Att staten mixtrar med skatter och stödpengar till medelklassen tillhör socialisternas djungel. Det finns många historiska exempel på länder där politikerna överöst befolkningen i ekonomisk populism. Det har sällan slutat väl. I en demokrati är det mycket viktigt att företagen och ekonomin styrs av konsumtion och popularitet. Det är mycket vansinnigt när staten går in och hjälper till. Det riskerar leda till en situation där politikerna röstar i riksdagen efter deras egen vinning och konsumtion – i stället för väljarnas.  

Det verkar alltså som att politikerna vill att de rika länderna ska köpa billiga falukorvar samtidigt som de fattiga länderna ska drabbas av översvämningar. Men den rika världen, som har råd, ska inte göra något. Vi kan festa på bensin tills klimatets undergång. 

“Om vi inte agerar för klimatet kommer det synas i svenskarnas plånböcker” 

Partierna som drivs av bränslepopulism älskar att prata om hur deras motståndare vill göra svenskarna fattigare. Men det är skillnad på framtid och nutid. Det handlar inte om hur mycket pengar svenskarna har i dag. Det handlar om att fatta långsiktiga beslut. Ifall vi inte agerar för klimatet i dag, kommer vi behöva betala en nota i framtiden – en nota som är betydligt saftigare än tre kronor dyrare bensin.  

Trump skulle mäkla fred i Kongo – nu gömmer han sig bakom floskler

LEDARE 

Oscar Sanner: Trump skulle mäkla fred i Kongo – nu gömmer han sig bakom floskler 

Den här artikeln har publicerats på Supersanners ledarsida.  

Efter presidentvalet skulle Donald Trump vara en fredsmäklare. Han lovade att försöka avsluta kriget i Kongo, vars oroligheter pågått sedan 1990-talet.  

Resultatet? Vaga formuleringar som snedvrider sanningen och militärgrupper som inte böjer sig för Trumps krav.  

Det är över 125 år sedan Joseph Konrads kortroman “Mörkrets hjärta” kom ut i novellform. I boken skildras de grymheter som den belgiske kungen Leopold II använde mot civilbefolkningen i sin privata koloni. Det som utspelade sig i Kongo må vara hemskt, men boken blev ett viktigt steg mot kolonialismen och för de centralafrikanska ländernas självständighet.  

I dag, 125 år senare, pågår oroligheterna fortfarande. Allt började redan år 1994, när den rwandiska regeringen tillsammans med milisgrupper genomförde Folkmordet i Rwanda. Det markerade starten på årtionden av strider och konflikter mellan olika rebellgrupper och folkgrupper.  

I januari förra året blossade konflikten upp på nytt efter att rebellgruppen M23 invaderat staden Goma i östra Kongo. Målet var väl valt. Goma fungerar som en regional huvudstad i östra delen av Demokratiska Republiken Kongo, där det finns gott om naturresurser. Rebellgruppen M23 är ute efter mineraler som guld och coltan. Rebellgruppen M23, vars namn är en förkortning av March 23, får hjälp av Rwanda och ett antal olika militärgrupper och gerillaförband.  

Kriget rasar i Kongo, och regeringen är orolig för att tappa kontrollen över östra Kongo. I februari förra året rapporterade tidningen Financial Times om hur Kongos president Félix Tshisekedi vädjade om att få hjälp av USA. Han ville göra en överenskommelse med USA. Enligt överenskommelsen skulle USA bistå den kongolesiska armén med krigsutrustning och träning – mot att Kongo lämnar över mineralerna till USA.  

Det var i slutet av juni förra året som Rwanda och Demokratiska Republiken Kongo undertecknade fredsavtalet under en ceremoni i Vita huset. Några veckor senare slöts en överenskommelse mellan Demokratiska Republiken Kongo och M23 om vapenvila under en ceremoni i Qatar. Men fredsförsöken möttes med skepsis från båda parter, och alla inblandade har brutit mot vapenvilan.  

USA:s president Donald Trump, som felaktigt hävdat att kriget är avslutat, vill att USA ska få tillgång till mineralerna. Trots att Kongo vill ha kontroll så vill den amerikanska presidenten att Rwanda ska hjälpa till att exportera mineralerna.  

“Svagheten med fredsplanen är att Rwanda får större inflytande” 

Problemet med Trumps plan är att den riskerar göra att Rwanda får större inflytande över mineralerna och ökad export som kan tas in olagligt från grannlandet. Det är den rwandastödda militärgruppen M23 som har tagit beslag på gruvorna med mineralerna. De transporteras av rwandiska företag till USA.  

Efter att avtalet slöts i Washington anklagade människorättsaktivister honom för att försköna Rwandas inblandning i konflikten, genom att inte nämna M23:s civila och sexuella våld i avtalet. Efteråt gjorde FN en utredning där man kom fram till att M23 kan vara skyldiga till krigsbrott och brott mot mänskligheten.  

Ingen av parterna är entydig vinnare vid förhandlingsbordet. Även Kongo måste vara beredd att uppoffra saker vid förhandlingsbordet. Men att USA förnekar sanningen ökar inte förståelsen.  

DN har fel – vi behöver inte färre domstolar

LEDARE  

Oscar Sanner: DN har fel – vi behöver inte färre domstolar 

Den här texten har publicerats på Supersanners ledarsida.  

Nu säger sig allt fler vilja centralisera och stänga domstolar för att åtgärda bristen på domare som slår hårt mot rättsstaten. Men det är att försöka lösa ett problem med en lösning som gör saken värre.  

Innebär det att domarna i Karlskrona, Eksjö och Haparanda ska flytta till storstäderna? 

Tänk dig att i flera månaders tid jobba som ensam domare på en tingsrätt. Gång efter gång försöker domstolen söka nya domare, men ingen söker.  

Så var fallet i Härnösand, som uppmärksammades i ett reportage av Svenska Dagbladet i våras. Just nu råder det nämligen en stor brist på domare i Sverige. Bristen på domare är värst hos tingsrätten, men även andra instanser har rapporterat problem.  

“Det är naturligtvis väldigt, väldigt allvarligt. Jag kan bara konstatera att det under för lång tid fick rulla på utan att åtgärder sattes in, i alla fall inte tillräckligt kraftfulla åtgärder”, sade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i Svenska Dagbladet.  

På grund av domarbristen har allt fler börjat tycka att vi måste stänga tingsrätter. Grundtanken bakom idén är att tingsrätterna i mindre städer ska stänga och att fler domare i stället ska rekryteras i större domstolar. Det förslaget har rekommenderats av DN:s ledarsida och Aftonbladets ledarsida.  

Aftonbladets ledarskribent Oisín Cantwell menar att idén om att domstolarna ska vara representerade över hela landet är föråldrad, på grund av att vi har stora möjligheter digitalt. Han nämner i sin ledarartikel att antalet tingsrätter en gång i tiden var 100, jämfört med dagens 48. “Behåll de i de större städerna, städer där det är attraktivt för domare och deras familjer att bo”, skriver han.  

Det är väl lika bra att argumentera rakt på sak. Innebär det att domarna i Karlskrona, Haparanda och Eksjö ska flytta till storstäderna? Är det verkligen attraktivt för domarnas familjer att omedelbart behöva flytta? Alla domare vill inte bo i storstäder med koldioxidutsläpp, kriminalitet, brist på grönområden i närheten och dyra bostäder. Om domare ska vara ett attraktivt jobb måste man själv kunna välja var man ska bo.  

Orsaken till bristen på domare är att lönerna har stigit för liknande juristyrken i den privata sektorn. Nu för tiden kan jurister med höga meriter strunta i domarutbildningen för att i stället jobba på advokatbyråer, banker och företag. Där är lönerna högre. Dessutom menar vissa att politikerna har gett polisen så mycket resurser att domstolarna inte har hängt med. Då ökar arbetsbelastningen på domstolarna.  

Domaryrket kommer inte bli ett attraktivt yrke ifall lönerna ligger kvar på samma nivåer och domstolarna är nedläggningshotade. Ifall vi börjar lägga ner domstolar riskerar det bli en ond cirkel, där allt fler domstolar behöver läggas ned. I så fall kan vi frukta en domstolsdöd.  

Om domaryrket ska bli ett attraktivt yrke måste det finnas domstolar på ett rimligt avstånd från där man bor. Tingsrätternas existens i mindre städer är viktigt för att invånarna ska trivas i sin stad. Det är särskilt viktigt att tänka på i tider som dessa, när avståndet mellan politikernas strategier och väljarna sällan varit större.  

« Äldre inlägg

© 2026 Supersanner

Tema av Anders NorenUpp ↑