Vi tror på din frihet

Författare: Oscar Sanner (Sida 1 av 12)

Debatten om spårvägen är inte unik för Uppsala

SVERIGE  

Debatten om spårvägen är inte unik för Uppsala 

Precis som Supersanner skrivit tidigare pågår det mycket turbulens kring spårvägen i Uppsala. Det finns både anhängare och kritik – men spårvagnsdebatten är långt ifrån unik för just Uppsala.  

Supersanner listar hur diskussionerna om kollektivtrafiken ser ut i svenska städer inför höstens val.  

I Jönköping vågar ingen politiker lyfta spårvagnsfrågan 

I Jönköping har Vänsterpartiet föreslagit att införa spårvagnar. När motionen togs upp i kommunfullmäktige för några år sedan blev det inget beslut, men de flesta politiker uttryckte entusiasm för spårvagnar. Jönköpings kommun har gjort en utredning där man kommit fram till att bostäderna som ligger nära spårvägen skulle öka i värde.  

Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet verkar vara mest positiva för spårvagn, men just nu finns det inga spårvagnsplaner i Jönköping. Kristdemokraterna, som är stora i Jönköping, anser att antalet resande i kollektivtrafiken behöver öka med 66% för att spårvagn ska vara lönsam. Ingen politiker vågar göra spårvägen till en valfråga på grund av att det skulle kräva massiva investeringar.  

Oavsett vad man tycker så måste man nog göra något i Jönköping på sikt. För i Jönköping, där priserna på kollektivtrafik är bland de dyraste i Sverige, blir trafiken bara värre och värre.  

Lund införde spårvagn – blev succé 

Redan på 1990-talet började man diskutera ifall spårvagnar skulle vara bra för Lund. Sedan dess följde nästan tre årtionden av olika besked och diskussioner innan man 2017 tog det första spadtaget för att bygga spårvägen. Det var länge oklart om Lund skulle ges statligt stöd, men efter många om och men fick de statligt stöd.  

Lunds spårväg består av en linje som går mellan Lunds järnvägsstation och den nybyggda forskningsanläggningen ESS, som ligger i utkanten av Lund. Trots kritik så har spårvägen blivit lyckad. Sedan spårvägen öppnade har det kollektiva resandet ökat kraftigt i Lund.  

Umeå kan bli världens nordligaste spårvagnsstad 

dav

I Umeå, där det bor ungefär 95 000 invånare, är busstrafiken överbelastad. De två linjerna med flest resenärer trafikeras inte av tillräckligt många bussar. Det har funnits diskussioner om att införa spårvagn. I Umeå kommuns senaste utvecklingsplan står det att man ska se till att möjliggöra för spårvagnar i framtiden, men det finns ingen plan.  

Oppositionen i Umeå har kritiserat förslaget. Moderaternas ledamot Anders Ågren säger i en intervju med SVT Västerbotten att projektet skulle kosta “astronomiska summor.”  

Ifall Umeå skulle införa spårvagn skulle Umeå bli världens nordligaste spårvagnsstad.  

Örebro satsar på bussar “kostar mindre” 

Redan på 1860-talet föreslog Örebros dåvarande trafikchef att man skulle införa en hästdragen spårvagnslinje. Historiskt sett har det funnits förslag om spårvagnar, men man har ansett att spårvagn är för dyrt. Örebro är en av de få städer som aldrig haft spårvagnar.  

Örebro har de senaste åren storsatsat på snabbussar, så kallade BRT-bussar. BRT-bussar innebär att bussarna har egna körfält och företräde vid trafikljusen. Systemet med BRT kommer ursprungligen från Brasilien, och har på senare tid blivit allt vanligare i Norden.  

“Konceptet kan liknas vid spårvagnar eftersom de har hög turtäthet, egna filer och anpassade hållplatser där de inte behöver svänga ut och in från vägen”, sade Nina Höijer (S), regionråd i Örebro, i en intervju med Nerikes Allehanda 2019.  

Politikerna i Göteborg vill ha färre olyckor 

Göteborg har Nordens största spårvägsnät, och spårvagnarna är en viktig del av stadens identitet. 

Spårvagnarna leder upprepade gånger till olyckor. På senare tid har allt fler politiker diskuterat att bygga om spårvägen så att den går antingen under jorden eller på broar i Göteborgs centrala delar. Men det är oklart hur det blir. Att bygga en traditionell tunnelbana är det däremot inte tal om.  

Göteborg växer. Det mest omskrivna projektet är Västlänken, en järnvägstunnel under centrala Göteborg för pendel- och regionaltåg. Västlänken kommer enligt plan vara färdigbyggd år 2030.  

Världens första konferens om förnybar energi kommer skrivas ner i historieböckerna

KLIMAT / VÄRLDEN 

Oscar Sanner: Världens första konferens om förnybar energi kommer skrivas ner i historieböckerna 

För några veckor sedan slogs portarna upp i Colombia till världens första klimatmöte med målet att minska beroendet av icke förnybara energikällor. 

Resultatet på mötet var knapphändigt – men skickar en tydlig kritisk signal till oljeländer som i decennier motarbetat det globala klimatsamarbetet.  

I norra Colombia ligger staden Santa Marta. Santa Marta är en hamnstad med ungefär 600 000 invånare. Historiskt har Santa Marta varit en viktig stad för den colombianska exporten av olja. Men på senare år har staden allt mer börjat ställa om till förnybar energi. Därför är Santa Marta en idealisk stad för klimatkonferensen som hölls i slutet av april.  

Klimattoppmötet har beskrivits med förkortningen TAFF. Det är det första klimattoppmötet någonsin där det uttalade målet är att minska beroendet av gas, olja och kol.  

FN:s årliga klimattoppmöte hålls varje år ungefär i november – december. Men det har genom åren gått trögt. Det beror främst på att oljeproducerande länder som Saudiarabien, Kina och Ryssland har lagt in sitt veto när förslag kommit om att minska beroendet av icke förnybar energi. Därför bestämde sig ett antal länder som närvarade på klimattoppmötet att skapa ett nytt klimattoppmöte där endast länder som verkligen vill ställa om får vara med.  

Under klimatmötet var det 57 länder som närvarade. Där ingår till exempel Sverige, Norge, Storbritannien, Kanada, Australien och Brasilien. Mötet bestod av delegater från de närvarande länderna och framstående forskare från olika delar av världen. En av forskarna som närvarade var den svenska forskaren Johan Rockström.  

Att ställa om till klimatet är en svår uppgift. Många experter är överens om att vi måste anpassa oss genom att stå ut med färre flygresor, högre bensinpriser och mindre kött. Samtidigt kommer klimatomställningen inte äga rum under en natt. Ingen människa är sugen på att flytta in i grottorna och överleva med jakt, fiske och stearinljus.  

Det är skillnad på att prata om klimatet och att agera. Det är också skillnad på klimat och miljö. 

Klimatet står ofta i konflikt med andra intressen. Är det sunt att acceptera samernas rättigheter till sina egna marker och förbjuda ny gruvbrytning, trots att gruvorna innehåller mineraler som används i elbilsbatterier? Är det sunt att ställa om industrin med koldioxidskatter och minskade utsläpp, trots att det riskerar att synas för skattebetalarnas ekonomi?  

Men det räcker inte att prata om Sverige. Klimatet handlar om världen. Uppdelningen mellan U-länderna och I-länderna gjordes på 1990-talet och har med åren blivit föråldrad. Trots det pratar man ofta om att de rika länderna som har råd ska ta ledartröjan. Men det innebär flera kluriga följdfrågor. Innebär det att Kina, som betraktas som ett medelinkomstland, inte ska behöva ställa om?  

Efter mötet uttryckte vissa besvikelse över att de inte kom längre. Det var inga konkreta planer de kom överens om. Men samtidigt så var det inte riktigt det som var syftet med mötet. Syftet med mötet var att hitta lösningar med hjälp av forskning. Den svenska forskaren Johan Rockström ska leda en vetenskapspanel som ska föreslå tekniska lösningar för politiker runt om i världen.  

På mötet diskuterade man hur den hållbara världen ska fungera i praktiken. Det talades om en ny form av kapitalism, där klimatet styr i stället för hur mycket pengar man tjänar. Det fanns förslag på att införa koldioxidskatter för företag. 

Det är mycket betryggande för oss att ha fått så starkt stöd från ledarskapet här i Santa Marta. Det är inget mindre än överväldigande. Detta är verkligen en språngbräda. Jag har, som forskare aldrig känt mig så uppmuntrad som i detta ögonblick av min yrkesbana, sade Johan Rockström efteråt i en intervju med miljötidningen Aktuell Hållbarhet.  

Har Norge blivit för rikt?

NORGE / ANALYS 

Oscar Sanner: Har Norge blivit för rikt? 

Oljan har gjort Norge till Nordens rikaste land.  

Men efter kungahusets skandaler och avslöjanden om norska politikers kopplingar till Jeffrey Epstein ställer sig allt fler frågan – Kan dekadensen motiveras? 

“Om en enskild människa plötsligt blir rik så får man problem med självbehärskningen. Du kan ta dig friheter du inte kunde förr. Du kan vara lite mindre disciplinerad. På samhällsnivån är det samma sak.” 

Det är den norska nationalekonomen Martin Bech Holte. Han är aktuell med sin bok “Landet som blev för rikt”, där han skriver om hur Norge blivit ett bortskämt och dekadent land i spåren av oljeinkomsterna. Det här är på många sätt en diskussion som förs bland politikerna i Norge, särskilt efter kungahusets skandaler och avslöjanden om flera toppolitikers kopplingar till sexförbrytaren Jeffrey Epstein.  

Men om vi ska förstå Norges rikedomar måste vi backa bandet.  

På medeltiden var Norge ett land där adeln hade makt, men inte alls så mycket makt som adeln hade i Danmark och Sverige. I Norge var det i stället bönder, hantverkare och fiskare som var viktiga. Under Digerdöden var det många av de adliga som dog. Senare kom Norge att styras av Danmark under flera århundranden – först genom Kalmarunionen, sedan genom tvåstatsunionen med Danmark. På grund av den danska adelns långtgående makt, fanns det inget behov av att starta en ny adel. När Norges grundlag undertecknades 17 maj 1814 avskaffade man rätten att bli nyadlad. Några år senare avskaffade man adliga titlar för kommande generationer.  

Norge har till skillnad från Sverige inga adliga släkter som äger slott och investerar i ekonomin. Norges förmögenhet består istället av många nyrika investerare, som blivit rika i skuggan av oljeinkomsterna.  

Nationalekonomen Martin Bech Holte fokuserar inte så mycket på kapitalism. I stället fokuserar han på att den norska oljefonden ägs av staten. Han menar att välfärdsstaten Norge har blivit så rik att staten slösar pengar på olika särintressen. Precis som han konstaterade i en intervju med Sveriges Radios Studio Ett håller de flesta politiker med honom om att Norge har blivit ett dekadent land i spåren av oljeinkomsterna.  

I decennier har norska politiker varnat för det svenska tillståndet. Men när valet hölls till Norges riksdag förra året lät det annorlunda. I stället för att politikerna pratade om Sveriges inkomstklyftor,  bostadsmarknadsproblem och kriminalitet – målade de upp Sverige som ett skatteparadis. Politikerna uppmärksammade att Sverige jämfört med Norge har lägre skatt på kapital och förmögenhet. Borgerligheten i Norge kampanjade för att avskaffa förmögenhetsskatten. Men det var inte alla norska politiker som såg Sverige som ett föredöme.  

Norge har bättre pensioner, gratis tjänstepensionssparande från sin arbetsgivare, bättre infrastruktur, högre A-kassa och bättre löner jämfört med Sverige. Det är privilegierat för befolkningen, men har också sina svagheter. När staten är en så stark arbetsgivare leder det till att det inte är lika lönsamt att starta och driva småföretag. När oljefonden är så dominerande i den norska ekonomin blir ekonomin stelbent. Det är svårt för entreprenörer att introducera sig i andra branscher. Då flyttar de i stället till Sverige.  

Att Norge genom historien inte har haft en lika stark adel som Sverige har gjort Norge till ett välfärdsland där inkomstklyftor varit mindre acceptabla. Norge var före Sverige med att införa kvinnlig rösträtt. Men frågan är alltså om den oljecentrerade ekonomin gjort den norska staten överflödig och en del av eliten.  

Norrmännen och norskorna får väl förbarma sig över att de gamla grekernas teorier föll i glömska. Redan på 400-talet före Kristus varnade den grekiska filosofen Platon för vad som händer när en rik elit samlar på sig rikedomar och lever i överflöd. Den goda staten enligt den grekiska filosofen var därför en stat där eliten var förbjuden att bära på rikedomar som guld, silver och skatter. 

Frågan är om spårvagnar någonsin kommer rulla på Uppsalas gator

SVERIGE / ANALYS 

Uppsala kommun ser Mark- och Miljödomstolens omprövning som ett steg i rätt riktning samtidigt som oppositionen vill stoppa projektet helt och hållet. Nu finns det ingen återvändsgränd.  

Spårvagnen skulle bygga broar mellan Uppsalaborna – men nu har den fastnat halvvägs.  

För några år sedan besökte jag Uppsala och beundrades över kommunens investeringar i cykelparkeringar. Jag minns att det fanns ett stort cykelgarage vid Uppsala Centralstation. Cykelgaraget byggdes klart år 2019 och rymmer över 1 000 cyklar. “Det här är bra för klimatet”, skrev jag på den miljöblogg jag skrev på under den tiden i mitt liv. Då var jag omedveten om den politiska strid som snart skulle börja.  

Allt började egentligen redan omkring år 2010, när politikerna i Uppsala kommun började skissa upp planer för framtidens kollektivtrafik. De alla var överens om att den växande stad de bor i behöver en bättre kollektivtrafik i framtiden – men hur skulle den se ut? Sedan skulle det dröja över 10 år innan kommunfullmäktige hade bestämt. Nu skulle Uppsala bygga en spårväg med ny spårvagnstrafik.  

Uppsala spårväg består av 2 planerade linjer. Spårvagnen ska gå i den södra delen av Uppsala, där bostadsområden som Ultuna och Gottsunda finns. Uppsala expanderar med nya bostadsområden i den delen av staden. De två linjerna ska gå från Uppsala Centralstation. Spårvagnarna ska passera Svandammen och Universitetet innan linjerna delar upp sig. Linjerna möts sedan i Ultuna för att sedan passera naturreservatet Årike Fyris. Där ska en nybyggd spårvägsbro byggas över Fyrisån. Slutligen är ändhållplatsen Bergsbrunna, där en ny järnvägsstation ska byggas i framtiden.  

Politikerna valde den sämsta av broar. Bygget av den planerade bron har kantats av osäkerhet. För några år sedan meddelade Mark- och Miljödomstolen att spårvägsbron påverkar djurlivet och att de därför inte får bygga bron. Uppsala kommun har gett domstolen mer underlag om hur naturen påverkas. Kommunen har överklagat ärendet till domstolen, som ska pröva fallet igen.  

Det finns inga opinionsundersökningar över hur populär spårvägen är bland Uppsalaborna. Men det verkar som att en majoritet är emot spårvägen. Det har hållits stora protester. I protesterna har flera partier närvarat. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och det lokala partiet Utvecklingspartiet Demokraterna är kritiska till projektet. Kommunstyrelsen, bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är positiva till projektet. Utöver dessa är Liberalerna positiva till projektet.  

Kritiken motiveras med kostnaden. Spårvägsprojektet beräknas kosta sammanlagt ungefär 12 miljarder kronor. Av dessa finansieras 3 miljarder av statligt stöd. Resten finansieras av kommunen och regionen. Enligt källor till P4 Uppland riskerar Uppsala att gå miste om det statliga stödet. Staten kräver att delsträckan till spårvagnsdepån ska vara klart 2029, annars förlorar de två tredjedelar av stödet. 

Det ligger något i tidsandan att klaga på statliga utgifter och privatpersonliga kostnader. Allt fler politiker i Sverige drivs av populistiska förslag som billigare bensin, sänkta skatter och minskad byråkrati. Det är en trend som syns framför allt till höger, men även åt vänster. Det politikerna i Uppsala gjort är ett projekt som bryter den trenden. Men det är också ett ödesdigert beslut som visat sig vara riskfyllt.  

Kommer spårvägen stå klar 2029, som planerat? Kommer Uppsala gå miste om delar av det statliga stödet och misslyckas, för att ha “räls utan vagnar”, som Upsala Nya Tidning skriver? Eller kommer man bygga klart halva spårvägen genom att strunta i bron, som Centerpartiet argumenterar för? 

Kommunstyrelsen har under mandatperioden behövt göra överenskommelser med oppositionen för att genomföra sin politik. Nu går borgerligheten till val på att stoppa spårvägen. Spårvagnsdepån riskerar förlora det statliga stödet och bron till depån har stoppats av domstol. Lantbruksuniversitetet i Uppsala oroar sig över att spårvagnarna kommer skapa störningar när experiment genomförs i laboratorier.  

Frågan är om spårvagnar någon gång i framtiden ens kommer rulla på Uppsalas gator.  

Terroristerna har varit inlåsta i nästan 25 år – kommer de någonsin släppas ut?

USA / KOMMENTAR 

Oscar Sanner: Terroristerna har varit inlåsta i nästan 25 år – kommer de någonsin släppas ut? 

Nästan 25 år efter terrorattackerna 11 september 2001 hålls ännu en juridisk process där de misstänka gärningsmännen frågas ut. Hur kunde den här processen falla i medieskugga? 

Det här är eftermälet av 11 september – terrorattackerna som kastar ett stort eftermäle över amerikansk politik.  

Efter terrorattackerna 11 september 2001 startade USA en global jakt på utländska terrorister. Det inleddes med att USA:s dåvarande president George W Bush skrev under ett presidentdekret som innebar att amerikanska underrättelsetjänsten fick befogenhet att gripa och ta hand om misstänkta terrorister som ansågs vara ett stort hot mot USA:s befolkning.  

Alla amerikaner visste att det var extrema islamister som utfört dådet. Men George W Bush ville vara tydlig med att målet var att angripa enskilda terrorister, inte muslimer. Därför besökte han en moské i Washington för att visa stöd för religionsfriheten några dagar innan Kriget mot terrorismen lanserades.  

Man var så desperat att man behövde en särskild plats där internationella konventioner och mänskliga rättigheter inte gällde. Allt behövde äga rum bortom omvärldens insyn. Därför öppnade man i början av år 2002 ett militärfängelse för att låsa in misstänkta terrorister. Militärfängelset, som kallas Guantanamo, placerades i Kuba. Fängelset är strategiskt beläget vid USA:s flottbas med samma namn. Det flesta som är inlåsta i dag har placerats utan att ha blivit dömda i en rättvis rättegång.  

På 1980-talet bestämde den amerikanska underrrättelsetjänsten att tortyr mot klienter var en ineffektiv metod som inte ledde till något bra. Men när man fängslat den första misstänkta terroristen efter 11 september omvärderade man desperat den hållningen. Underrättelsetjänsten kom inte på någon bättre idé.  

Amerikanska underrättelsetjänsten CIA använde förhörsmetoder som att stänga in klienterna i lådor med insekter, spärra fast de så att de inte kunde somna, sömnmedel gavs under förhör. Klienterna blev även utsatta för arrangerade skendränkningar för att framkalla kräkreflexen.  

CIA:s metoder blev kritiserade. Flera människorättsorganisationer, som exempelvis Amnesty International, anklagade underrättelsetjänsten för att bryta mot mänskliga rättigheter. Både Barack Obama och Joe Biden ville stänga Guantanamofängelset under respektive presidentskap, men de misslyckades på grund av tidsbrist och kritik. 

Men förespråkarna hade starka argument på sin sida. Terroristerna behövde förintas till varje pris.  

I maj 2026, nästan 25 år efter terrorattackerna 11 september pågår fortfarande de juridiska processerna. De pågående processerna i dag är inga officiella rättegångar. CIA väljer i stället att kalla det för en juridisk förberedande utfrågning inför en rättegång. Snart kanske det blir en rättegång mot de misstänkta.  

Räknas det man sagt i ett tidigare förhör, ifall man nyss matats med sömnmedel? Eller ifall man har börjat hallucinera på grund av sömnbrist?  Det är svåra frågor för juristerna som håller i utfrågningarna.  

Man vet i alla fall att det är 19 personer som är misstänkta. De är alla medlemmar i den islamistiska terrororganisationen Al-Qaeda, som grundades av Osama bin Laden. Terroristerna kom från länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Egypten och Libanon. Bland dessa är det några personer som erkänt inblandning i 11 september.  

Med årens lopp har klienterna i Guantanamo och 11 september-attackernas juridiska eftermäle hamnat i medieskugga. Amerikanska medierna blundar för det juridiska och rapporterar i stället om hur Trump vill deportera illegala migranter till det omtvistade fängelset.  

För klienterna har det gått så lång tid i Guantanamofängelset att vissa har kallat fängelset för ett “äldreboende för terrorister”. Snart måste underrättelsetjänsten ta ställning för hur framtida dödsfall ska hanteras. Det innebär även att de måste förklara hur fängelset uppfyller internationella konventioner och mänskliga rättigheter – och annars varför de valt att inte följa dem. 

Xi Jinping kan vältra sig i skadeglädje över Trumps skam

USA / KOMMENTAR 

Oscar Sanner: Xi Jinping kan vältra sig i skadeglädje över Trumps skam

Publicerad 10 maj 2026 kl. 18:03 

USA skulle bli världens rikaste land med den mäktigaste militären.  

Därför har Kinas president Xi Jinping många skäl att vältra sig i skadeglädje när toppmötet i Beijing inleds på torsdag.  

Det är inte varje dag som USA:s president reser till Beijing för att träffa Kinas president. Amerikanska presidenter brukar främst sköta de diplomatiska kontakterna över telefon. När Trump träffar Kinas president Xi Jinping i Beijing på torsdag är det första gången sedan 2017 som en amerikansk president landar i den kinesiska huvudstaden.  

USA och Kina, de två stormakterna, är alltid centrala i världspolitiken. Deras presidenter är däremot väldigt olika varandra. Trump åker till Kina som politikern som alltid vill säga vad han tycker och synas i medierna. Kinas president Xi Jinping är mycket mer mån om sin integritet. Man vet inte så mycket om vilken personlighet han har och vilket liv han lever. Allmänheten vet inte ens vart Kinas president bor. Kanske är han tvungen. Att som ordförande för kommunistpartiet bli avslöjad för beskattade privilegier anses ovärdigt.  

Mötet äger rum i ett läge där utrikespolitiken är i ständigt fokus. Trump känner sig pressad att avsluta kriget i Iran. Men Xi Jinping behöver inte sätta press på Iran. Kina har till skillnad från USA intagit en långsiktig stabil linje. Kina och kinesiska företag förser den iranska militären med GPS-tjänster, krigsmateriel och vapen. Kina och Iran är nära allierade.  

Spänningen mellan världens stormakter har sällan varit större. USA tycks ha gett upp försöken att mäkla fred i Ukraina. Kina står på Rysslands sida i kriget och bistår med avancerad teknologi som används i vapenindustrin. Ryssland är pressade av EU:s sanktioner, men får hjälp av Kina för att kringgå dem. Ryssland firade segerdagen till minne av Andra världskriget i går med oro för en ukrainsk attack i Moskva. Mitt i allt detta gör Kina nu den största militära upprustningen sedan Kalla kriget.  

Nu är siktet inställt på Taiwan.  

I flera decennier har Taiwan varit den känsligaste frågan i de diplomatiska relationerna mellan USA och Kina. Taiwan har utropat sig själv som ett eget land, men dess status är omtvistad. Kina hävdar att Taiwan tillhör Kina. Förra året varnade USA:s underrättelsetjänst att Kina planerar att invadera Taiwan senast år 2027.  

I många år har amerikanska presidenter varit försiktiga på den punkten. Men när Trump besöker Kina på torsdag hoppas president Xi Jinping att det är slut på fegheten. Enligt källor till den amerikanska tidningen The Wall Street Journal står Taiwan högt upp på Kinas önskelista.  

Trump och Xi Jinping har tidigare haft telefonsamtal om Taiwan. Trump har sagt att USA ska hantera frågan med försiktighet. Men om det är något vi lärt oss av Trump är det att han snabbt kan ändra sig i frustrationens stund. Om det är något vi lärt oss om Kina så är det att kineserna är skickliga förhandlare. 

När Trump tillträdde som president införde han ett handelskrig med Kina för att USA skulle bli den dominanta ekonomiska stormakten. Men han har inte lyckats. Förra året svarade Kina på tullarna med att begränsa USA:s tillgång till sällsynta jordartsmetaller. Jordartsmetallerna behövs för att tillverka vindkraftsturbiner, stridsflygplan, robotar och elbilar. Det var något som Trump inte kunde acceptera.  

Allt fler länder försöker göra sig mindre beroende av USA efter tullarnas osäkerhet. Då har Kina dykt upp som ett stabilt och pålitligt alternativ. I fattiga länder i Afrika, som drabbas hårt av USA:s tullar, har importen av kinesiska varor stigit kraftigt. Kina dominerar elbilsindustrin. Kina siktar på att utöka sitt territorium samtidigt som Trump agerar frustrerat och impulsivt i ett krig med ett omdiskuterat motiv.  

Nu kan Kinas president Xi Jinping vältra sig i skadeglädje över Trumps skam.  

Eld och vatten – ursprungsbefolkningen hotas av klimatförändringarna

USA / REPORTAGE 

Eld och vatten – ursprungsbefolkningen hotas av klimatförändringarna 

När myndigheterna förlorade kontrollen över en anlagd brasa i delstaten New Mexico blev det en förödande skogsbrand.  

Hur kunde myndigheterna göra en så allvarlig missbedömning? 

Nu hotas ursprungsbefolkningen i sydvästra USA av klimatförändringarna.  

Bland ursprungsbefolkningen i USA finns det gamla traditioner att tända eldar i naturen. Anledningen är för att de vill skapa balans i ekosystemet. Folket vill bränna upp skogen för att odla mat. Traditionellt har eldarna även använts under jakter.  

Eldarna tänds endast i små former under kontroll. I dag är det USA:s myndigheter som ansvarar för att eldarna tänds på ett säkert sätt. Men under en tändning i april för några år sedan tappade myndigheterna kontrollen över brasan. Elden spred sig och befolkningen gick miste om sina hus och jaktmarker. Man beräknar att ett fåtal människor dog i attackerna. När de amerikanska myndigheterna uppmanade ursprungsamerikanerna att evakueras, vägrade de följa råden. Det blev den värsta skogsbranden i delstaten New Mexicos historia.  

Hur kunde myndigheterna bedöma att det var säkert att tända elden? Samma vecka visade vädertjänsterna att det skulle bli en torrare och varmare vecka än vanligt. Vinden blåste starkt.  

Konflikten mellan USA:s ursprungsbefolkning och regeringen i Washington har pågått ända sedan kolonisatörerna anlände till USA på 1600-talet. När kolonisatörerna kom kände sig ursprungsamerikanerna hotade. De ville leva sin egen kultur. På den tiden ägnade sig den amerikanska regeringen åt att köpa upp och exploatera ursprungsbefolkningens territorier. New Yorks storstadskvarter Manhattan var ursprungligen ett indianterritorium.  

Det är märkligt att ursprungsbefolkningen i USA sällan uppmärksammas i den politiska debatten. När konservativa politiker vill deportera invandrare gör de det med nationalistiska budskap. Politiken ska vara “America first”, säger de, utan att tänka på att USA till största delen består av invandrare.  

Vid bergskedjan Klippiga bergen lever det ursprungsamerikaner som inte har så mycket kontakt med det moderna samhället. Ursprungsbefolkningen har ett eget språk och egna traditioner. Det är inte ovanligt att se människor som säljer hantverk, smycken och mattor vid de långa vägarna. Vissa arbetar på Indianreservatets egna myndigheter och skolor. Andra är delaktiga i gas- och oljeindustrin. 

Ursprungsbefolkningen lever i ett torrt klimat. Perioderna med torka och skogsbränder blir vanligare, och de pågår allt längre. Det brukar vara värst på sommaren. Det har även blivit vanligare med översvämningar.  

Alla drabbas av klimatförändringarna, men på olika sätt. Vissa behöver gillra fällor för björnar därför att björnarna annars försöker dricka upp det dricksvatten som finns. Vissa får oväntade besök av björnar. Vissa förlorar sina utomhusgående hönor när skogsbränderna kommer. Andra kämpar för att deras hus inte ska brinna upp.  

Området där befolkningen bor är ganska stort. Det består av berg, klippor och dalar. Det finns många ängar, men inget växer. Enligt ursprungsbefolkningens sägner skapades världen av Gud. Den första människan som skapades var en man. Det första han gjorde i sitt liv var att ta upp fyra stenar. De fyra stenarna betydde färgerna svart, vitt, blått och gult. Stenarna representerade de fyra väderstrecken. Området där ursprungsbefolkningen bor är omringat av fyra berg.  

Hur länge kommer de kunna ha kvar sin kultur? 

Några ursprungsamerikaner betraktar förödelsen vid platsen där huset en gång stod. Nu är huset försvunnet. Det enda som är kvar är stenrester och träbitar. Husen här är inte fina. Befolkningen är fattig. Men bygden betyder mycket för de. Här växte de upp med sina föräldrar, precis som sina förfäder.  

Innan skymningen faller har de i alla fall en god nyhet. Björnen har fastnat i fällan.  

Det finns fyra väderstreck, ett folk, en kultur och en planet. 

Vågar Demokraterna höja skatten för dollarmiljonärerna?

USA / KOMMENTAR 

Oscar Sanner: Vågar Demokraterna höja skatten för dollarmiljonärerna? 

Publicerad 30 april 2026 kl. 06:11 

Inför presidentvalet 2028 vill Bernie Sanders kampanja med slagorden “Tax the rich”. Men hur ska det gå? 

De interna motsättningarna innebär att årtionden av demokratisk dominans bland mångmiljonärer, arbetare och fackförbund står på spel. 

Han är egentligen pensionär. Men Bernie Sanders, den 84-åriga socialisten från Vermont är populärare än någonsin tidigare. Under sitt kampanjmöte i New York uppmanar han till kamp mot de rika. “Fight the oligarchs”, är ett av hans viktigaste budskap.  

Det är ju just det, eliten. Bernie Sanders må vara en socialist, men han själv är ingen arbetare. Sin förmögenhet, som uppskattas till ungefär 2,5 – 3 miljoner amerikanska dollar, har han tjänat in av de böcker som han skrivit.  

De Demokratiska väljarna i städerna talar om rasism, social orättvisa, bristande kollektivtrafik och aborträttigheter med passion. Men problemet är att demokraternas väljare ofta har god ekonomi, är välutbildade och själva inte vill betala mer i skatt.  

I Kalifornien, som har världens fjärde största ekonomi, vill fackförbunden nu införa en förmögenhetsskatt för alla dollarmiljardärer som var folkbokförda i Kalifornien 1 januari 2026. För att förslaget ska gå igenom behöver en folkomröstning genomföras och lokalpolitikerna måste gå med på idén.  

Förmögenhetsskatten har blivit en intern politisk strid. Kaliforniens guvernör Gavin Newsom motsätter sig förslaget. Han kommer med ett argument som använts i alla tider – om skatten höjs flyttar näringslivets toppar till andra delstater.  

Det är däremot ett påstående som ifrågasatts. För några veckor sedan intervjuade DN mångmiljonären Craig Kaplan, som gärna vill ha förmögenhetsskatt. Han bor i New York, där en liknande strid om skatterna förs.  

“Kostnaden för flyttgubben skulle överskrida den föreslagna skatten! Uppenbarligen gör smarta människor kalkylen att folk med pengar inte är på väg härifrån. Annars skulle inte byggherrar planera för den där penthousevåningen på 94:e våningen”, sade han i intervjun. 

Det har redan hänt. Flera dollarmiljardärer har flyttat till Florida, där skatterna är lägre. Bland de rika pågår det juridiska oegentligheter och diskussioner om vad som räknas som en förmögenhet och inte. Miljardärerna har tagit hjälp av advokater för att göra kryphål i systemet.  

Kalifornien och New York närmar sig inte jordens undergång bara för att några miljardärer tjafsar om skatter. Men det är en trend som blir allt vanligare i USA. Hur ska näringslivet klara sig i Demokratiska delstater när kapitalisterna flyr från förmögenhetsskatten? Hur ska Demokraterna behålla sin dominans bland rika människor? Och bland facken? 

Demokraternas strid om förmögenhetsskatten kan skapa konvulsioner inför presidentvalet 2028. Om Kalifornien och New York inför förmögenhetsskatter, samhällets service blir bättre och väljarna blir allt mer nöjda – då har Demokraterna en populär ekonomisk plan inför presidentvalet 2028.  

Men om skatterna höjs och väljarna fortfarande är missnöjda med samhällets service och tycker att politikerna bara är korrupta, då hänger Demokraternas vinst på en skör tråd. I så fall kommer de i ännu ett presidentval få kämpa mot populistiska republikaner som säger sig bekämpa en välutbildad liberal elit.  

Ingen människa kommer undan kapitalisterna. Om skatterna höjs i Norge flyttar miljonärerna till Schweiz. Om skatterna höjs i Kalifornien flyttar miljonärerna till Florida. Om skatterna höjs i USA flyttar de till Saudiarabien.  

Något har i alla fall hänt sedan presidentvalet 2024. När Trump vill lansera skattesänkningar, är det inte utan att man från Demokraterna hör ett lågmält “tax the rich”.  

Inte förvånande i landet med fler vapen än invånare

USA / KOMMENTAR 

Oscar Sanner: Inte förvånande i landet med fler vapen än invånare 

Det var under lördagskvällen amerikansk tid som en 31-årig man avlossade ett skott i ett försök att döda USA:s president Donald Trump. Presidenten evakuerades omedelbart och journalisterna som befann sig på galamiddagen gömde sig under borden.  

Skottet väcker svåra frågor om säkerhetspolisens agerande – men är inte det minsta förvånande i ett land där det finns fler vapen än medborgare.  

Det var lördag 25 april. Kvällen hade nyss börjat. Många journalister från svenska, internationella och amerikanska medier befann sig på hotellet Washington Hilton, där galan hölls. Galan heter White house Correspondents Dinner, och anordnas varje år för de journalister som bevakar USA:s mäktigaste hus.  

Galan har anordnats varje år sedan 1921 i Washington. Trump har hittills vägrat att delta varje år som han varit president. Han har motiverat det med att hans förtroende för medier brister. Men den här gången var han med.  

Kvällen hade nyss börjat. Förrätten till gästerna hade nyss börjat serveras. Då avlossades skottet. En av de journalister som närvarade var Sveriges Radios Washingtonkorrespondent Ginna  Lindberg, som efteråt berättade under Ekots extrasändning.  

Senare höll USA:s president en presskonferens. Trump sade under presskonferensen att det var “en mycket sjuk person” och att “han stoppades av modiga medlemmar från säkerhetspolisen”.  

Skytten har inte blivit officiellt bekräftad, men enligt flera medier är det en 31-årig man från Kalifornien som arbetar på ett eget utbildningsföretag. Han har tagit kandidatexamen på maskinteknik vid ett universitet i Kalifornien.  Mannen bodde på hotellet där galamiddagen hölls och han var beväpnad med pistol, hagelgevär och ett flertal knivar. Hotellrummet där han bodde har spärrats av.  

Då har alltså Trump blivit utsatt för ett mordförsök. Igen. Det är inte andra gången. Sedan han inledde sin politiska karriär har Trump överlevt fyra mordförsök och ett antal allvarliga säkerhetsincidenter.  

Trump är nöjd med säkerhetspolisen Secret Service agerande – men fallet väcker ändå svåra frågor om deras agerande. Olivia Reingold, en av gästerna som rapporterar för den amerikanska tidningen Free Press, berättade i en intervju att hon ifrågasatte säkerheten. Hon ansåg att säkerhetsarrangemanget inte var tillräckligt för att se till att ingen kom till skada.  

USA:s president Donald Trump älskar att klaga på medierna, särskilt när det handlar om politiskt känsliga ämnen. Men frågan är om han kommer göra det – och i så fall om han verkligen lyckas.  

Journalisterna såg vad som hände. Trump hade journalistikens kärna samlad kring sig när mordförsöket ägde rum. Kanske kommer det här bli en händelse där alla är överens om vad som hände – oavsett om man är republikan eller demokrat.  

Om man är republikan slänger man inte vapnen efter en skjutning. Om man är en traditionell amerikan beväpnar man sig själv i försvar. Demokraterna kommer försöka övertyga amerikanerna om att vapenlagar räddar liv – men det kan bli svårt. Vapenlobbyn i USA kommer i stället spekulera om vad som hänt ifall journalisterna var beväpnade.  

DN:s USA-korrespondent Björn af Kleen, som vid tidpunkten för skottet befann sig på en pizzamiddag i New York, berättade senare om hur en av middagsgästerna uttryckte sorg över att skytten misslyckades.  

När amerikanerna återvänder till sina jobb i morgon, kommer det finnas ett stort samtalsämne i fikarummet. Räkna med politiska konflikter. Vissa amerikaner kommer säga att de hoppades att skottet skulle träffat – för att sedan bli avskedad av sin arbetsgivare. Republikanerna kommer anklaga vänstern för att stå bakom skottet. Men om det är någon som uppmanat till politiskt våld är det Donald Trump.  

Plötsligt blev JD Vance besvärligare än någonsin tidigare

USA / ANALYS  

Oscar Sanner: Plötsligt blev JD Vance besvärligare än någonsin tidigare 

Händelserna i Mellanöstern skapar konvulsioner i Vita huset. 

Trumps attacker mot påve Leo XIV blottlägger den interna splittringen i Vita huset – samtidigt som katoliken JD Vance försöker navigera i en föränderlig värld.  

Att vara USA:s vicepresident är egentligen ett mycket märkligt uppdrag. Man har inget särskilt område. I alla tider har vicepresident ansetts vara ett marginellt och till viss del ointressant uppdrag.  

Vad det innebär att vara USA:s vicepresidenten inte alls samma som förr. När USA grundades på 1700-talet var vicepresidenten inte så aktiv i rikspolitiken. Det hände ett fåtal gånger att vicepresidenten och presidenten tillhörde olika partier. På den tiden var vicepresidentens huvudsakliga arbete att leda Senaten, i rollen som President of Senate. Nuförtiden anses den rollen främst vara ceremoniell.  

JD Vance och Trump är inte överens om allt. JD Vance tillhör en falang av MAGA-rörelsen som är mer bokstavlig America first. Han har varit skeptisk mot USA:s militära engagemang i Mellanöstern och bryr sig inte om hur det går för ukrainarna. För honom är det viktigaste USA. På några år har han gått från att vara en Trumpkritisk republikan till att bli en vicepresident som kritiserar etablissemanget.  

Tisdagen 7 april besökte JD Vance Ungern inför det kommande parlamentsvalet. Viktor Órban var orolig över opinionssiffrorna. Därför hoppades han att JD Vance skulle finnas till stöd. Under besöket höll JD Vance ett tal där han visade stöd för Viktor Órban. Mötet blev inte lyckat. Söndagen 12 april förlorade Viktor Órban regeringsmakten underlägset.  

Samma dag som Órban förlorade träffades den amerikanska och iranska delegationen i Pakistans huvudstad Islamabad. Överklasshotellet Serena var värd för mötet. Den amerikanska delegationen, ledd av vicepresident JD Vance, misslyckades att sluta ett avtal med Iran om kriget. Orsaken stavades Hormuzsundet – där JD Vance gjorde ytterligare en insats utan godtyckligt resultat.  

I hela sitt politiska liv har Trump varit en narcissistisk politiker som väljer sina allierade och fiender. Han har inte haft problem att bjuda in gamla motståndare. Det innebär även att han är duktig på att göra sig av med folk som inte uppfyller måttet. Sedan presidentinstallationen har han avskedat flera högt uppsatta personer och bytt ut några ministrar.  

Vicepresident JD Vance kan endast avgå på egna initiativ. Trump har enligt konstitutionen inte rätt att avskeda vicepresidenten. Däremot kan han välja att isolera honom.  

“Vi har sett att han kan avsätta ministrar och myndighetschefer, men JD Vance är vald av folket och elektorskollegiet. Trump skulle teoretiskt kunna få kongressen att ställa honom inför riksrätt, men mer troligt vore att frysa ut honom. Han har inga problem att släppa folk som blir sänkan för honom”, sade Dag Blanck, professor i nordamerikastudier vid Uppsala universitet, i en intervju med Dagens Nyheter förra veckan.  

På sistone har flera opinionsmätningar genomförts som visar att JD Vances förtroende sjunker. Enligt nyhetskanalen CNN:s senaste opinionsmätning har förtroendet sjunkit med 21 procentenheter. Det beskrevs av CNN:s nyhetskommentatorer som “historiskt sämsta”.  

Anledningen till att JD Vance tilldelats en nyckelposition i konflikten i Mellanöstern är kanske att Trump vill göra sin vicepresident mer betydelsefull. Men hittills verkar det ha fått motsatt effekt. Det finns källor om att det var Iran som ville att Vance skulle tala vid mötet, men inget är bekräftat.  

Nuförtiden är det inte lätt att som vicepresident navigera i en föränderlig och orolig värld. Särskilt inte när man har konverterat till katolicismen och behöver hantera ett bråk mellan USA:s president Trump och påven Leo XIV. På några veckor har JD Vance gått från att vara Trumps lojala medarbetare till att bli ännu en människa som Trump troligtvis helst vill göra sig av med.  

« Äldre inlägg

© 2026 Supersanner

Tema av Anders NorenUpp ↑