Varför är vi så kräsna?

För en månad sedan köpte jag en ny mobil. Min gamla mobil var från 2017, och den började bli rätt utsliten. Jag funderade länge på om jag skulle strunta i att köpa en ny av klimatskäl, men jag insåg att jag kunde göra en kompromiss. Därför köpte jag en begagnad mobil istället. För dig som alltid köper nytillverkade mobiler kanske du får bilden av begagnade mobiler som en mobil men sprickor i skärmen, halvdåligt batteri och ett trasigt fodral. Men min begagnade mobil var precis som ny när jag köpte den. Klart, någon liten mikrospricka som bara små organismer kan se finns det väl säkert och endast 80 % batterikapacitet, men annars var den som ny. Dessutom var den mycket billigare än en nytillverkad. Jag valde det bästa märket – Swappie. Tidigare i år köpte en människa i min klass också en begagnad mobil. När han visade upp den för min lärare började läraren skratta. ” Nej, du. Det där går jag inte på. Den är inte begagnad. Den är ny! Det är bara du som försöker lura mig så att jag ska tänka mer på klimatet. ” Killen som hade köpt mobilen blev helt frustrerad för att bevisa att den var begagnad. Han visade bekräftelse-mailet för läraren och hans kompis försökte övertyga läraren om att mobilen var begagnad. Men det gick inte. Läraren valde att gå och dricka kaffe i lärarrummet istället. Ibland blir jag väldigt fundersam. Varför är vi så kräsna? Varför har vi så höga krav på tillvaron? Vi ska ha en sprillans ny mobil, vi ska köpa den billigaste bilen och vi ska äta så mycket godis som möjligt. Behövs det verkligen? Vi är missnöjda med våra liv, trots att vi har det så gott ställt. Vi fastnar på negativa detaljer i ens tillvaro istället för att se helheten. Vi glömmer bort glädjen av att ha vänner, en TV, en soffa och ett bra jobb. Vi är så vana att vi glömmer bort glädjen. Men när vi väl blir av med det vi älskar. När TV:n går sönder, när soffan brakar ihop och när vännerna hamnar i slagsmål. Då är vi nedstämda. Då drömmer vi oss tillbaka till den där gamla tillvaron, den där gamla tillvaron där vi retades på de där små detaljerna. Behöver vi verkligen så mycket? Ibland måste vi ifrågasätta om våra behov är genuina. Behöver vi åka på en tropisk semester två gånger om året? Behöver vi en TV för att titta på TV4-nyheterna varje kväll vid 22:00. Det finns en fråga vi behöver ställa oss själva. En fråga vi behöver ställa oss själva för att vi ska tänka mer på klimatet. Varför är vi så kräsna?