USA / REPORTAGE
Så bidrog motorvägarna med kriminalitet och segregation
Amerikanerna älskar sina bilar.
Publicerad 25 januari 2026 kl. 06:47
Efter Andra världskriget byggdes det massa motorvägar som delade upp amerikanska storstäder. Motorvägarna skulle göra städerna attraktiva och fungera som evakueringskorridor vid händelse av en militär attack.
Men i grund och botten fanns det även rasistiska motiv. Rasistisk diskriminering gjorde att vissa områden blev utsatta med narkotikamissbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa.
Över ett halvt sekel senare väljer allt fler städer att riva motorvägarna.
Miami är Floridas näst största stad till befolkning. Motorvägarna i Miami går kors och tvärs genom staden. Om man fortsätter på Highway 95 norrut kan man genom en avfartsväg besöka staden Orlando. På motorvägen Highway 75 kommer man västerut till städer som Fort Myers, Tampa och Saint Petersburg.
Nära Miamis centrum ligger stadsdelen Overtown. Overtown är känd för att vara ett oroligt kvarter med kriminalitet och narkotikamissbruk. Den mörkhyade andelen är stor.
Overtown hade egentligen inte behövt vara en så orolig stadsdel, om det inte vore för det fanatiska motorvägsbyggandet i USA, som inleddes under 1950-talet. Bakom projektet stod USA:s dåvarande president Dwight Eisenhower, som var Republikan. Han beslutade att bygga ett motorvägsnät som sträckte sig över hela USA. De flesta motorvägarna som byggdes låg i östra USA. Motorvägsnätet är sammanlagt ungefär 75 000 km långt.
Något som skiljer amerikanska städer från europeiska är att motorvägarna i USA är mycket tätare och ofta bredare.
Motorvägarna byggdes för att dela upp befolkningen. Områden där mörkhyade bodde blev isolerade från områden där ljushyade bodde, för att motorvägen gick mellan områdena. På vissa platser delades städer med hjälp av motorvägen i två öst-västliga delar, en mörkhyad del och en ljushyad. I vissa mörkhyade områden blev befolkningen uppdelad för att motorvägarna korsade bebyggelsen. Det hände att mataffärer, kyrkor, skolor och andra viktiga identitetsbyggnader revs.
Här nedan kommer exempel på hur uppdelningen blev i olika städer:
Den amerikanska arkitekten Robert Moses var idégivare och en stark förespråkare. Han bodde i New York och var medlem i Republikanska partiet.
I många städer hade olika människor, på grund av hudfärg, ett eget område där det fanns matbutiker, kyrkor, skolor och arbetsplatser. Motorvägarna var redan på den tiden så trafikerade att många helst undvek att korsa dem. Det ledde till en ökad splittring i samhället. I vissa områden, främst områden där mörkhyade och utländska bodde blev det problem. Det handlade om narkotikamissbruk, psykisk ohälsa, arbetslöshet och kriminalitet.
Att de utländska hade det sämre berodde i grund och botten på rasistisk diskriminering, framför allt i södra USA. Det kunde innebära att de mörkhyade hade sämre skolor, sämre kollektivtrafik, mindre parker och lågbetalda jobb på grund av rasistiska lagar. Diskrimineringen orsakade ett sämre ekonomiskt välmående. Inkomstklyftorna växte.
Oroligheterna i områdena ledde till att amerikaner som hade det bättre ekonomiskt ställt, framför allt ljushyade, i stället flyttade ut till förorterna.
I dag har de mörkhyade bättre rättigheter. Men spåren av rasismen syns än i dag i många amerikanska städer. Institutet Othering and belonging institute har gjort en lista över USA:s mest segregerade städer. Där ingår folkrika städer som Miami (plats 7), New York (plats 9), Atlanta (plats 11), Oakland (förort till San Francisco, plats 14) och Los Angeles (plats 25). Listan uppdaterades förra året och innehåller endast städer där det bor fler än 200 000 invånare.
Rasismen sträcker sig egentligen mycket längre tillbaka i historien. Allt började med slaveriet. På 1800-talet byggdes järnvägar vars placering diskriminerade mörkhyade slavar. Den politiska konflikten om slaveriet ledde till amerikanska inbördeskriget, som pågick på 1860-talet. Kriget slutade med att nordstaterna vann. USA:s dåvarande president Abraham Lincoln avrättades några veckor innan kriget tog slut. Slaveriet förbjöds i december 1865.
I dag diskuterar allt fler stadspolitiker hur de ska lösa segregationen. I allt fler städer har man de senaste åren rivit motorvägar och ersatt med stora gator. Det har gjort det lättare för gåendes att korsa vägarna. I andra städer har man byggt tunnlar under marken. Att riva motorvägar är dyrt. Det kan kosta flera miljarder amerikanska dollar.
Oscar Sanner