LEDARE
Oscar Sanner: Den som vill förstå välfärdens problem måste leta i Sveriges historia
Den privata vårdgivaren Krys kontor.
Publicerad 20 september 2025 kl. 05:55
Supersanners ledarsida är liberal.
De senaste decennierna har de privata aktörerna i allt större utsträckning fått etablera sig i svensk välfärd. Det är en syn att välkomna. Men det är inte alla som tycker det. Jämlikhet är en socialistisk kraft – vänsterpolitiker förblindas av den.
“Välfärden ger lika bra förskola och skola åt alla barn oavsett föräldrarnas ekonomi och sjukvård efter behov – inte efter plånbok.”
Så står det på Socialdemokraternas hemsida. De vill alltså att mer skattepengar ska läggas på välfärden, privata aktörer ska inte få ta ut vinst och ett antal gånger på sistone har de pratat om att avskaffa privatiseringar – både i välfärden och sjukvården.
I alla tider har vänsterpolitikernas tunga argument mot privat välfärd och sjukvård varit den kontroll staten går miste om. Hur låginkomsttagare riskerar att få sämre vård på grund av deras ekonomi.
I Sverige har det regionala och kommunala ansvaret alltid varit dominerande. Däremot ser vi att Sverige har ont om icke-vinstdrivande, så kallade idédrivna alternativ. Många andra europeiska länder har en högre andel. I Sverige ligger siffran på ungefär 3%, jämfört med att ungefär 20% av välfärden är vinstdrivande privata vårdgivare. Den offentliga delen ligger på ungefär 77%.
Så är det inte i andra europeiska länder. I Danmark utgörs de icke-vinstdrivna av 14%, längre söderut är det ännu mer. Med 26% i Tyskland, 32% i Belgien och 47% i Nederländerna. Varför är det så?
Enligt branschorganisationen Fremia, som arbetar för icke-vinstdrivande vårdgivares rätt att etablera sig, beror det på att vi historiskt sett haft en vänster-höger konflikt.
Vänstern är kritisk mot privat välfärd i allmänhet, och vill att staten ska ha kontroll. Högern har dock varit positiva mot privat välfärd, även om de överlag främst fokuserat på vinstdrivande organisationers rätt att etablera sig.
Det finns ett större intresse bland icke-vinstdrivna aktörerna att etablera sig än vad många tror. Problemet är att de hamnat i skymundan och nästan blivit bortglömda.
Ett tungt argument mot vinster i välfärden är hur vinster riskerar läggas på fel saker. Såna fall har inträffat. Men de icke-vinstdrivna aktörerna har ingen vinst att plocka ut, vilket gör de mer pålitliga. Enligt Jämlikhetskommissionen, som tidigare överlämnat betänkanden till regeringen, skriver på sin hemsida om ett antal fördelar med privat välfärd.
Väntetiderna för behandling är ofta kortare på grund av att den regionala sjukvården har långa väntelistor med icke-akuta ingrepp. Dessutom får patienterna mer personlig vård hos de privata. Det beror bland annat på att de anställda har färre arbetsuppgifter. De privata aktörerna har inte lika stor press på att ta emot patienter.
Förra året publicerade Göteborgs universitet en studie som visade att icke-vinstdrivna aktörer i genomsnitt erbjuder bäst äldreomsorg. De bedriver sin egen välfärd bättre än både kommunala och börsnoterade bolag samt riskkapitalbolag. De icke-vinstdrivna har högst personaltäthet, den bästa utbildade personalen och högst andelen nöjda kunder.
“Problemet är inte att vi har privat välfärd. Problemet är snarare att vi bundit fast oss vid traditionella vänster-höger frågor.”
Sverige behöver se till att de icke-vinstdrivna aktörerna får allt större möjlighet att etablera sig. Med de kan vi i bästa fall få en mer jämlik och kvalitativ välfärd. För även om priset för att få välfärd kommer öka, är det nödvändigt att prioritera medelklassen. Den utgör faktiskt mer än 65% av Sveriges befolkning.
Vänsterpolitikerna kommer protestera. I stället kan de prata om hur oerhört “bra” det var när löntagarfonderna infördes år 1983, som försvagade marknadsekonomin. Det var tur att Carl Bildts regering avskaffade de i början av 1990-talet.
Oscar Sanner