LEDARE
Oscar Sanner: Vet du vilket pris vi betalar för kulturen?
Peter Wallenberg tillhör släktens femte generation och vill att det filantropiska stödet ska öka.
Publicerad 28 oktober 2025 kl. 16:03
Supersanners ledarsida är liberal.
Kan höjda egenavgifter för att konsumera kultur och ett större stöd från filantroper genom skatteavdrag rädda kulturen?
“Kulturen är det som återstår när man glömt allt man lär sig”, konstaterade den franska premiärministern Édouard Herriot en gång i tiden. Tiderna kommer och går. När den nödvändiga källan till kunskap försämras finns kulturen som en skyddande ängel.
Det resonemanget kan man lätt relatera till regeringens höstbudget. I regeringens senaste budget valde de att lägga 9,6 miljarder kronor. Räknat på andel av budgeten är det 0,62%, den lägsta andelen på ungefär 25 år.
I juli nästa år stänger Kungliga Operan i Stockoholm för en omfattande renovering. Sedan flera år tillbaka har det funnits sönderfallande lokaler. I september 2023 dog en 57-årig scentekniker efter att ha fallit 13 meter från en balkong.
Sönderfallande lokaler är inte de ensamma om. För några år sedan fick Naturhistoriska riksmuseet hålla stängt efter att 300 kilo takputs lossnade inomhus. Även teaterhuset Dramaten har haft liknande problem.
Kultursektorn går på fälgarna. Om det fortsätter som nu finns det risk att 10% av alla teatrar i Sverige behöver läggas ned. Kulturlivet har blivit pressad av inflationshöjningar.
“Filantropiskt stöd till kulturen borde inte vara kontroversiellt.”
Filantropi – alltså frivilliga donationer utan krav på motprestation, kan komma från privatpersoner, företag eller stiftelser. Filantropiskt stöd i Sverige ges enbart av stiftelser eller företag.
Hur mycket filantropiskt stöd kulturlivet egentligen får finns det ingen pålitlig statistik över. Handelshögskolan i Stockholm gjorde en kartläggning år 2019, där de uppskattade de att cirka 10 miljarder filantropiskt stöd ges av stiftelser. Kartläggningen gjordes av Stefan Einarsson, som är forskare i företagsekonomi. Det filantropiska stödet i Sverige är inte alls lika omfattande i andra länder.
Förklaringen finns i Sveriges historia. När den statliga kulturpolitiken inleddes i början av 1960-talet, tänkte politikerna att kulturlivet inte skulle vara beroende av filantropi eller sponsring. Ett sådant behov ansågs riskabelt, för att det gjorde aktörerna sårbara de olika aktörernas intressen och värderingar.
Ända sedan dess har skatteavdrag för rika personer, till förmån för att de ska ge filantropiskt stöd, ansetts orättvist och kontroversiellt. Som att de vältrar över en del av skattebeloppet på skattebetalarna.
I decennier har det pågått ett kulturkrig mellan vänster och höger. Hur kan vi försäkra kulturens särställning till politiska intressen, hur garanteras långsiktigt ekonomiskt välmående och vilka risker för privat kapital med sig?
Finansfamiljen Wallenberg är ingen adlig släkt, men har haft nära kopplingar till adliga människor. Peter “Poker” Wallenberg, tillhör släktens femte generation, och är högst ansvarig för Wallenbergsstiftelserna. Stiftelserna skänker i dag endast pengar till forskning, men Peter Wallenberg hoppas ändå att fler filantroper ger sig in i kulturen.
“Glöm inte att Sverige är ett litet land. Politiken, näringslivet, finansiärerna, akademin – vi måste samarbeta”, sade han i en intervju i DN (13/10 2025).
På grund av de pressade skattepengarna måste vi öka filantropiska stödet. Att likt kulturminister Parisa Liljestrand (M), argumenterat för, och tillsätta en utredning över hur det icke-offentligas finansiering av kulturen ska öka, är inget annat än rätt.
Det bör kombineras med höjda egenavgifter för att konsumera kultur. Höjda egenavgifter handlar inte på något sätt om att misskreditera fattiga människor. Livet är inte rättvist. Att betala själv för kulturen är en borgerlig och rättvis reform.
